Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en menniskoboning. Slutligen kom hon till en liten fattig
koja, i hvilken hon sökte herberge. Hon var nu så trött,
att hon bad att få hvila der en tid, hon ville gerna sömma
och sticka för sin föda under tiden. Men den gamla
gumman, som bodde i kojan, menade, att det nog syntes
på vandrerskan, att hon vore van vid finare arbete än
hon hade att gifva henne. Och då prinsessan tillstod, att
hon var van att sömma guld och silke, rådde gumman
henne att gå till drottningens gård, ty der behöfdes nu
många sömmerskor; drottningen, som var en ond hexa,
hade nu fått kung Vollermansson i sitt våld och skulle
hålla bröllop med honom.
Prinsessan tackade och begaf sig genast på väg till
drottningens gård, och då hon kom dit, tog hon tjenst
bland drottningens sömmerskor, som alla hade brådt med
att sy drottningen och hennes tärnor nya kläder till
bröllopsfesterna. Nu visade det sig snart, att ingen kunde
sömma i guld och silke så väl, som den nya sömmerskan,
och när drottningen fick se arbetet, befalte hon, att
främlingen skulle sitta bland hennes tärnor i höganloftet och
sy allena till henne. Här såg prinsessan kung
Vollermansson; men han hade af den trollkunniga drottningen
fått glömskedryck, så han ej kände henne, och tala med
honom kunde hon ej få. Som det nu led nära intill tiden
att bröllopet skulle firas, utan att prinsessan visste något
råd att förhindra det, så bet hon i sitt äple, och då föll
derur den dyrbara klädning, hon burit på sin äldsta systers
bröllop. Hon visade klädningen för drottningen, och denna
måste med harm erkänna, att en så vacker drägt egde
hon ej. Drottningen ville gifva sömmerskan guld och
silfver för den sköna skruden, men främlingen svarade,
att hon blott sålde den till ett pris, och det var att hon
en natt fick sofva hos kung Vollermansson. I början ville
ej drottningen gå in på denna handel, men slutligen
segrade dock lusten att ega den vackra klädningen, och hon
samtyckte.
Men svekfull, som hon var, hade hon gifvit kung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
