- Project Runeberg -  Folkdiktning, visor, sägner, sagor, gåtor, ordspråk, ringdansar, lekar och barnvisor /
262

(1880) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ängslan på sonens återkomst; men då tiden förflöt och
han ej hördes af, bad den andre prinsen om lof att få
resa och söka upp sin bror samt hemta fogel Grip.
Konungen samtyckte till hans begäran och lät äfven
utrusta honom på det rikaste. Men då prinsen kom till
herberget och fann sin bror bland lustiga kamrater, blef
han också kvar der och glömde både fogel Grip samt sin
blinde far.

När konungen märkte, att ingen af sönerna återkom,
fast en lång tid var förliden sedan den andre reste, blef
han mycket bedröfvad; ty icke nog med att han förlorat
hoppet om att återfå sin syn, utan han hade dertill mist
sina två äldste söner. Då gick den yngste fram till honom,
bad att få resa och söka upp sina bröder, och hemta
fogel Grip; han var viss på, att det skulle lyckas honom.
Men kungen ville ej i det ärendet våga sin tredje son;
dock bad denne så länge, att fadern måste samtycka.
Prinsen utrustades äfven på det rikaste, liksom hans
bröder, och så red han bort.

Äfven han tog in på samma herberge som bröderna,
och när dessa sågo honom, bestormade de honom med
många böner, att han skulle stanna hos dem och deltaga
i deras lustiga lif. Men han svarade, att nu, sedan han
funnit dem, gälde hans andra ärende fogel Grip, efter
hvilken deras blinde fader längtade; derför hade prinsen
ej tid att stanna en enda stund på herberget. Han sade
derpå farväl till bröderna och red bort, för att söka sig
ett annat herberge öfver natten. Då han ridit ett långt
stycke väg och det började skymma, kom han till ett hus,
som låg inne i skogen. Här mottogs han vänligt af värden,
som ledde hans häst in i stallet och förde honom sjelf in
i gästkammaren, samt befalde en piga att duka bordet och
framsätta fat. Det var nu mörka natten, och medan pigan
dukade bordet och satte fram flera fat, så att prinsen
började stilla sin stora hunger, hörde han de ömkligaste
skrik och rop från ett annat rum. Han sprang upp från
bordet och frågade pigan, hvad detta var för rop, och om

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:24:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wefolkdikt/0270.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free