- Project Runeberg -  Folkdiktning, visor, sägner, sagor, gåtor, ordspråk, ringdansar, lekar och barnvisor /
263

(1880) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

han var kommen i ett röfvarenäste? Pigan svarade, att
dessa skrik hördes der hvaije natt, men det var ingen
lefvande menniska som ropade, utan en död man, hvars
lif värden tagit, då mannen ej kunde betala de måltider
mat han ätit i herberget. Dessutom vägrade vården att
begrafva den döde, då denne ej hade något att ersätta
begrafningskostnaderna med, derför piskade han nu hvarje
natt den mördades kropp.

När hon sagt detta, lyfte hon locket af det ena fatet,
och prinsen såg, att deri låg en knif och en yxa. Prinsen
förstod, att värden härmed låt spöija honom, hvad
dödssätt han ville välja, såvida han ej gick in på att lösa sitt
lif med silfver och guld. Prinsen lät kalla till sig
värden, gaf honom en stor summa för sitt lif och betalde
äfven den döde mannens skuld, samt ersatte tillika på
förhand värden för kroppens begrafning, hvilken mördaren
nu lofvade ombesörja. Men då prinsen ej var säker för
sitt lif i denna mördarkula, bad han pigan hjelpa sig på
flykten samma natt. Hon svarade, att detta försök kunde
gälla hennes lif, ty nyckeln till stallet, der prinsens
häst stod, låg under värdens hufvudkudde; men då pigan
sjelf hölls fången, ville hon dock hjelpa prinsen att fly, om
han ville taga henne med sig på hästen. Han lofvade det;
de kommo lyckligt bort från herberget och redo tills de
anlände till ett annat sådant långt derifrån, hvarest prinsen
skaffade pigan en god tjenst innan han fortsatte sin färd.

Som han nu red helt allena genom en skog, mötte
han en räf, som vänligt helsade på prinsen och sporde
honom, hvarthän han ämnade sig och hvad han hade till
ärende. Prinsen svarade, att hans ärende var allt för
vigtigt till att förtros åt hvem han mötte. «Deri har du rätt»,
svarade räfven, «ty det gäller fogel Grip, som du vill taga
och föra hem till din blinde far, och härmed kunde jag
nog hjelpa dig, men då måste du noga följa mina råd».
Prinsen tyckte, att detta var ett godt tillbud, synnerligast
som räfven ville följa med och visa honom vägen till det
slott der fogel Grip satt i bur, derför lofvade han att lyda

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:24:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wefolkdikt/0271.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free