- Project Runeberg -  Folkdiktning, visor, sägner, sagor, gåtor, ordspråk, ringdansar, lekar och barnvisor /
271

(1880) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Men kort förrän gästerna anlände, bad den lilla flickan
sin far, att han skulle följa henne ut i skogen, der hon
ville leka. Modern menade, att nu var det ej tid att gå
från hemmet, ty då gästerna kommo, ville de alla helsa på
barnet. Men skomakaren hade sjelf fått en så stark lust
att gå ut i skogen, att han ej kunde motstå den. Han
lofvade att komma snart tillbaka med barnet. Och så
gingo de.

Hur han gick och gick, så-visste han ej ett ord af,
förrän han och barnet stodo på den plats, der han träffat
svarta fröken. I samma ögonblick hördes bullret af en
vagn, och hon kom åter körande fram till skomakaren.

•Nu kommer jag för att hemta det du lofvade mig,
då vi sist träffades», sade hon och ville taga barnet.

Skomakaren sträfvade emot och frågade, om de ej på
annat sätt kunde uppgöra saken. Jo, det kunde de, sade
hon; han hade att välja, om han ville behålla barnet och
blifva lika så fattig, som han var, innan det kom til
verlden, eller han ville lemna barnet och bli dubbelt så rik
som han nu var.

Då valde skomakaren rikedomen, och svarta fröken
fick flickan upp till sig i vagnen och for bort.
Skomakaren gick ensam hem. Huset var fullt af gäster, som
frågade efter barnet. Hvad han svarade dem och sin
hustru, är ej godt att veta; men det vet man, att ifrån
den dagen bodde skomakaren med sin hustru i ett stort
hus med många granna rum, och de kallades rigtigt
herskap.

Svarta fröken förde flickan hem till sitt vackra slott
och gaf henne granna kläder och dyrbara ringar och
kedjor. Och som flickan ej hade några jemnåriga att leka
med, gaf svarta fröken henne tre dufvor. Den ena hette
Dufvan Flyg, den andra Dufvan Mild, den tredje Dufvan
Frost. Och så växte barnet upp till en ung vacker flicka.

Så hände det sig en dag, att svarta fröken skulle
resa bort, och lemnade så sin fosterdotter nycklarne till
slottets alla rum; der voro icke mindre än hundra. Hon

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:24:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wefolkdikt/0279.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free