- Project Runeberg -  Folkdiktning, visor, sägner, sagor, gåtor, ordspråk, ringdansar, lekar och barnvisor /
272

(1880) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

fick lof att gå in i de nittionio och förlusta sig der bäst
hon ville, men till det hundrade rummet fick hon ej öppna
dörren. Flickan lofvade att lyda, och svarta fröken reste.
Så snart hon var borta, böljade flickan att bese alla
rummen, hon gick från det ena till det andra och tyckte, att
det var öfvermåttan roligt att beskåda all den prakt som
fans i slottet. Snart hade hon genomvandrat hela slottet
och sett allt, utom det hundrade rummet. Hvad kunde
väl döljas der inne? Kanske något dyrbarare än allt det
öfriga som fans i slottet? Hur hon vände sig och hur
hon stälde sig, lekte hennes håg på det hundrade rummet.
Slutligen kunde hon ej längre styra sin åtrå, utan sporde
den ena af sina lekkamrater, Dufvan Flyg, om det ej gick
an att gå in i det förbjudna rummet. — «Nej!» svarade
denna.

Så gick hon en dag, men hon kunde ej tänka på mer
än den enda saken, och så frågade hon Dufvan Mild, om
hon ej ändå kunde få gå in i det hundrade rummet. —
«Nej!» svarade äfven denna. Men flickan kunde ändå ej
få rummet ur sina tankar, och så vände hon sig till Dufvan
Frost och frågade henne, om hon ej kunde få öppna dörren,
bara på glänt, så hon kunde få titta der in. — «Jo, det
gick nog an!» svarade Dufvan Frost.

Flickan tog nyckeln till det hundrade rummet,
skyndade dit och låste upp dörren. Försigtigt tittade hon in
och fick se en stor likkista, vid hvars lock svarta fröken
stod och slog med en hammare. Förfärad stängde flickan
dörren och skyndade derifrån.

När så svarta fröken kom hem, frågade hon sin
fosterdotter, om hon varit i det hundrade rummet.

Flickan försäkrade, att hon ej varit der. Då blef
svarta fröken ond och hotade henne, att om hon ej
tillstod sin olydnad, så skulle hon blifva satt ut i skogen helt
naken och aldrig mera få komma till slottet. Men flickan
ville ändå ej tillstå sin öfverträdelse. Då klädde svarta
fröken af henne de dyrbara kläderna och ringarne, endast
en guldkedja fick hon behålla kring sin hals. Derpå förde

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:24:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wefolkdikt/0280.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free