- Project Runeberg -  Folkdiktning, visor, sägner, sagor, gåtor, ordspråk, ringdansar, lekar och barnvisor /
282

(1880) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

han, tog tröjan, hackade den och lade den i grytan. «Nu
fattas bara timjan och mirjan,» sade han, «så är maten
färdig». Nu var det så, att de hade två hundar, den ene
hette Timjan, den andre Miijan, ty enkan sade alltid att
de luktade bäst af alla kryddor. Sonen tog nu båda
hundarne och kastade dem i grytan. «Se så, nu kan mor
komma hem när hon vill, ty nu har jag gjort som hon sa!»

Men så kom han i håg, hvad modern sagt om de milda
ögonen, och derför gick han ner i fähuset och tog ögonen
ur korna, fåren och grisarne. När så modern kommit in
i stugan, gick han in och satte sig på bänken hos sin
fästmö och böljade kasta det ena ko- och fårögat efter
det andra på henne. Hon firågade hvad detta skulle
betyda; han sade, att modern befalt honom kasta milda ögon
till henne, och när hon så fick se ärtgrytan med allt hvad
der var i den, så bad hon modern behålla sin son och
gick så sin väg, och han går ogift den dag i dag.

*


7. Räfvens motgångar.


(Raus socken.)

Det hände sig en gång, att en räf, som hade både
kvinna och barn, vågade sig ut på långfärd, för att skaffa
föda i huset. Han kom då först till en hane. »God dag,
herr ryttare! Er kappa är så rik och grann, ni är nog en
förnäm herre, och har nog råd att ge mig ett par
kycklingar, utan att fråga frun.» «Det har jag visst,» sa’
hanen, «men du får sjelf ta dem, de ligga der, i det lilla
huset med det runda hålet på väggen.» Räfven stack in
nosen, men der inne låg gårdshunden, och om han icke
varit bunden, så hade nu Mickel ätit sin siste ost; nu
fick han sig bara ett hugg öfver nosen. Så begaf räfven
sig derifrån ut på en äng, der gick en gås med sina
ungar. «Hör, kära gäslingamor, ge du mig ett par af dina

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:24:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wefolkdikt/0290.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free