Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ungar nu medan de äro små; se’n de blifva stora är det
svårare att mista dem.» — «Det har du rått i, Mickel räf;
jag skall ge dig ett par, bara jag fått tvättat dem rena.»
«Du är en klok gäslingamor, men akta nu bara att
du ej dränker ungarne.» — «Ah nej, Mickel, men vill du
ha dem, så får du komma ut i bäcken och ta dem.» —
Då gick räfven sin väg och kom till en fårflock. «God
dag, herr .Bagge 1» helsade räfven. «Jag har kvinna och
barn hemma, som vänta på middag, du får ge mig ett af
dina lam, annars blir jag nödd till att ta dem alla i hop,
ty jag är så tom i magen, och hemma har jag ej så
mycket som ett gammalt gåsaben.» — «Är det så stäldt,
Mickel, så är det bäst du får mig, ty jag fyller bäst i
skrofvet. Ställ dig der nedanför backen och gapa allt hvad
du kan, så skall jag ränna i dig.» «Tack, herr Bagge,
jag visste nog att du var ett godt lif!» — Räfven gapade,
och baggen rände emot honom, att han vände alla benen
i vädret, så fick Mickel smaka hur god han var. När
räfven fick sin sans igen, lunkade han vidare och kom till
ett sto, som hade föl. Nu var räfven så hungrig och
ledsen till sinnes, att han ej gittade hålla tal, utan sade
blott: «Hör du, fölamor, jag vill ha ditt föl.» «Det skall
du också få, ty jag har lofvat det åt den förste, som kan
läsa den förgylda skrift, som står på min högra baksko,
och ännu har jag ej träffat någon, som var så lärd.» —
«Åh, så lärd är jag väl,» sade Mickel. Då vände stoet
sig om och gaf honom en orre, så han såg sju solar och
karlavagnen på himmelen; det var den förgylda skriften.
Nu lunkade Mickel in i skogen och satte sig ned
under ett träd att begrunda hvarför det gått så galet för
honom: «Först var det hanen: hur kunde nu jag, som
annars är så klok, tro att kycklingarne lågo i hundboet.
Se’n var det gåsen. Jag vet ej hvad som kom vid mig,
att jag lät henne tvätta ungarne, jag, som eljes ej plär
bry mig om renlighet med födan. Och se’n var det
baggen. Jag vet ej hvar jag hade mitt förstånd, då jag
trodde att han kunde ränna i mig, han, som var en half
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
