- Project Runeberg -  Folkdiktning, visor, sägner, sagor, gåtor, ordspråk, ringdansar, lekar och barnvisor /
285

(1880) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

•Broder, nu har jag kommit Ull dig; nu skall du
följa mig till mitt hem.»

Brudgummen ville dock ej gerna gå ifrån sin brud,
men brodern nödgade honom, och han måste följa. Så
vandrade bröderna bredvid hvarandra, engeln gick förut
och visade vägen. Då de gått en stund, kommo de till
en port. Engeln slog med sin staf på porten, den sprang
upp, och de tre kommo nu in i en stor skog med höga,
sköna träd, men marken der var bar, der fans på den
hvarken gräs, örter eller blommor. Men här gingo dock
några flockar kor, hvilka alla voro så feta och blanka,
som om de gått på det ypperligaste gräsbete. Brudgummen
undrade väl häröfver, men sade ingenting.

När de hade genomvandrat denna skog, kommo de
åter till en port. Engeln slog på den med sin staf, den
sprang upp, och de trädde åter in i en skog. Men här
voro träden hvarken stora eller vackra; deremot var marken
betäckt af ett frodigt gräs och alla slags friska, saftiga
örter. Äfven här gingo många kor, men oaktadt de hade
ett så förträffligt bete, voro de dock i hög grad magra och
eländiga. Detta förundrade den lefvande brodern ännu
mera än det han förut sett, och han vände sig till engeln
och sporde, hur härmed månde förhålla sig. Han svarade:

«Skogarne föreställa verlden och korna menniskorna.
De, som gingo i den första skogen och sågo så trefna
ut, fast du ej kunde se att der fans något för dem att
äta, de äro de förnöjsamma, de, som äro nöjda med litet
och finna sig lyckliga med den lott de ha fått af Gud. De
magra korna på den feta betesmarken äro de rika och
oförnöjsamma, de, som sitta i öfverflöd, men ändå knota
öfver att de ej ha det bättre.»

Då de gått en stund, kommo de till två vägar, den
ene bred, jemn och vacker, den andre smal och
öfver-vuxen med tistlar och törne. Engeln frågade brudgummen,
hvilken väg han ville välja, och han valde den smala,
besvärliga gångstigen, på hvilken engeln då gick före och
röjde väg.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:24:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wefolkdikt/0293.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free