- Project Runeberg -  Folkdiktning, visor, sägner, sagor, gåtor, ordspråk, ringdansar, lekar och barnvisor /
292

(1880) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

64. F&nge gick p& ljunge, hörde sju tungo’ i en
hästskalle sjunge? (Sju lärkungar, som lågo i ett
häst-hufvud.)

65. Hvitt som en svan, svart som en ravn (korp), kan
flyga öfver vatten och land och talar som en man?
(Ett bref.)

66. Högre än ett hus och brinner som ett vaxljus? (En
stjerna.)

67. Likkistan sväfvade, liket bäfvade, likkistan fick mat,
men liket låg och bad? (Jonas i hvalens buk.)

68. Hemligt kärleksbudskap från en riddare till en
jungfru. Budet säger:

«Det är mulet ute, men inne klart,
min herre skall ha svaret snart.»

Jungfrun: «Ja, när linet röker och det gröna
torkar samt hornet klyfver sin lilla ända, då ska vi
spänna bälte med tio ändar och ingen knut.»

(Uttyding: När ljuset släckes och veken ryker,
gräset torkar och tuppen gal, så skola vi taga
hvarandra i famn och i hand.)

69. Hemligt bud för att säga modern, att hennes i
löndom födda barn är dödt. Budet inträder i frustugan
till de församlade kvinnorna och säger:

«God afton så många som inne är, icke vet jag
hvem den rätta är, men jag skall helsa från er vän
och min frände, att det Gud hafver gifvit är taget
igen.»

70. En jungfru hade i hemlighet gifvit sig åt en riddare.
Han visste, att hon under året blifvit mor, men fick
så höra, att hon skulle stå brud med en annan.
Han rider till bröllopsgården, och då han ej kunde
få tala allena med bruden, sade han: «I dag för ett
år sedan kastade jag ett äple i det gröna; jag må
mig förundra bland elfva hundra, om någon tog det
sköna?» Bruden svarade: «Äplet är funnet, men
tappadt igen.» «Ofvan jord?» sporde han. «Under
jord,» svarade hon. «Som jag?» (var det en gosse)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:24:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wefolkdikt/0300.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free