Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och väl får jag den jag skall ha,
fast jag går ständigt och friar.
Och alltså svingar jag mig om med min häst
allt på de grönaste vallar,
och alltså helsar jag goddag,
goddag, goddag eder alla!
(Långpolska. Vid ordeo: Alltså svingar jag mig om med min
häst, gjorde anföraren en stark svängning med hela raden.)
7. Skeppet seglar, vinden går
och derför släpper jag mitt ankar.
(En näsduk kastades ned för en person i ringen, sången fortgick:)
Och hvem som har en hjertans kär,
visst har han den i sina tankar.
(Hoo sjöng:)
Och aldrig hade jag i verlden tänkt,
att någon mig skulle locka,
men fram kom der en ungersven,
han kallad’ mig för sin docka.
Och när han kallad1 mig dockan sin,
hvad skulle jag väl svara
än: Jag är din och du är min
i alla våra dagar.
(Hon räckte honom händerna, de dansade med hvarandra, derpå
gingo de, hand i hand, sjungande:)
Nu är det spordt så vidt i ort,
att det har nått till fader,
och fader min tog käppen sin
och mig till spinnrocken körde.
(Åtbörder, uttryckande de beskrifna handlingarne, beledsagade
sången i detta och efterföljande vers:)
Och rocken satte jag för mitt knä,
slätt inte kunde jag spinna;
jag tänkte mest på min ungersven,
jag skulle blifva hans kvinna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
