Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han år 1738 tillfälle hålla den första medicine doktorspromotionen
i Uppsala. Hans synnerligen kuriösa tal vid denna och två
följande promotioner, hvilka tal dock innehålla en del notiser om det
medicinska studiet i Sverige, utgåfvos 1747 af Linné.
Det var under denna period ett vaket vetenskapligt lif vid
den gamla svenska högskolan. Den, som ända till 1720-talels midt
under mer än två decennier spelade rolen af sammanhållande länk,
var universitetsbibliotekarien, från 1723 teologie professorn Erik
Ben-zelius. Just under akademiens upplösning år 1710 hade han lyckats
samla några intresserade personer till ett »collegium curiosorum»,
sedan kalladt »Bokvettsgillet», där vetenskapliga, men framför allt
praktiskt-ekonomiska frågor dryftades *). Man satte sig i
förbindelse med Sveriges största mekaniska snille Polhem j och när den
unge Emanuel Swedberg (Swedenborg) hemkom från en utländsk resa,
tog denne utgifvandet af en liten tidskrift om hand, hvilken under
titel »Dædalus Hyperboreus» åren 1716-18 meddelade resultaten
framför allt af Polhems samarbete med Uppsal a-sällskapet. Konung
Kari XII hade härför uttryckt sitt lifliga intresse; och år 1719
återupplifvades Bokvettsgillet till en verklig societet, hvari
naturvetenskapsmän och läkare fortfarande utgjorde flertalet. År 1728
fick sällskapet kunglig stadfästelse såsom »Societas regia literaria
& scientiarum Upsaliensis» eller på svenska Uppsala
Vetenskaps-Societet. Kanslipresidenten Arwed Horn åtog sig vara dess
præses illustris. Universitetets kansler Gust. Cronhielm, som efterträdt
den i fångenskapen aflidne Carl Piper, tyckes här, såsom i
allmänhet i Uppsala, icke hafva åtnjutit det högsta förtroende.
Dessutom funnos 15 hedersledamöter; de ordinarie ledamöternas
antal var 25 jämte 2 utländske. Utom Benzelius voro, bland
*) Jfr särskildt H. L. Forssells .»Minne af erkebiskopen doktor Erik
Benzelius den yngre» (i Svenska Akademiens Handlingar för 1882), en förträfflig
källa för kännedomen om Sveriges odlingshistoria under 1700-tabts förra del.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
