Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med den gamle Kingo, hvilken dessa år, jämte J. Friis, Sorterup,
Rostgaard m. fl., poetiskt lofprisade Danmark contra Sverige.
Det blef åter ett fröjdeskri från kust till kust, när Karl XII,
efter 15 års bortovaro, stod frisk och slagfärdig i sitt rike.
Nödropen förstummades. Från alla håll i landet uppstämdes kväden
till konungens ära’ och muntra soldatvisor, författade bl. a. af den
framdeles omtalade Wilh. Kruse, spriddes kring landet och blefvo
länge populära. Allt gick i samma anda som inskriften på ett
vid denna tid fabriceradt dryckeskärl (af lera), där »Das Beträngte
Schweden» afbildades ligga framför konungeb, hvilken till lejonet
utropade: »Was weint Ihr doch, Gott und ich leb’ ja noch».
Jublet i alla dessa till konungen uppsända kväden förefaller
dock de sista åren icke fullt naturligt eller ur hjertat sprunget,
såsom det, hvilket efter slaget vid Narva framkallat en störtflod af
dikter. En orsak därtill kan vara, att det officiella festkvädandet
under dessa år tilltagit ofantligt och blifvit, såsom obligatoriskt,
schablonmässigt. Detta blef ännu mera fallet under kommande tid,
såsom vi i ett följande kapitel skola finna.
Det för en stund hvilande missnöjet, närdt af de oerhörda
krigs-bördorna, spannmålsbristen, myntets försämring och de, delvis af
Görtz inspirerade, våldsamma förändringarna i styrelse och
administration, höjde åter sin röst. Ströskrifter i form af samtal, bref,
be-tänkanden m. m. samt satirer och visor, behandlande landets nöd
och riktade mot det rådande systemet och dess redskap,
kringsprid-des åter under konungens sista år.
Det har yttrats — i en uppsats om frihetstidens visa i
Svenska Parnassen II s. 470 (1889) — att den poetiska litteraturen
»äger intet ord för alla de namnlösa lidanden, som dessa ofredsår
kostat den svenska allmogen». Icke ens, om härmed endast menas
den tryckta litteraturen, är detta yttrande riktigt. Och otryckta
skrifter om landets nöd, från Karl XII:s sista år och frihetstidens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
