Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hemsk saltberedning —, borde direkt och utan mellanhänder hämtas
från tillverkningsorten. I denna riktning utfärdades det s. k.
Produktplakatet år 1724.
Allt, hvartill man i landet hade råmaterial, borde här hemma
tillverkas; och kunde detta icke (i början) ske så billigt, som i
utlandet, borde tull eller förbud åsättas dettas varor, och fabrikerna
här hemma upphjälpas genom skattelindringar o. d. samt äfven
genom direkta anslag. Ett sådant var den bekanta »landshjälpen»,
beviljad år 1727 och bestående dels af en direkt skatt, dels af en
indirekt d. v. s. en tilläggstull af 5 0/° å vissa varor. Den förra,
som endast kom att tillfalla Alingsås manufakturverk, upphörde efter
1731; den senare fortfor däremot och tilldelades sedermera, jämte
nyssnämnda etablissement, Vedevågs och Qvarnbacka järn- och
stålverk, Barnängens yllefabrik och Floors linneväfveri i Helsingland —
alla dessa tre anläggningar från karolinska tiden —, vidare Rörstrands
omkring 1726 påbörjade porslinsfabrik samt det på 1720-talet
anlagda kattunstryckeriet i Stockholm (Sickla), som leddes af den af
Ahlström inkallade familjen de Broen.
Såsom upplysande för samhällsmoralen kan nämnas, att dessa
pä ett lika ovanligt som frikostigt sätt uppmuntrade fabriker hade
flere af de ledande männen till delägare, särskildt många sådana,
som kommo att tillhöra hattpartiét, framför allt D. N. v. Höpken
själf. Det har också, af en på detta område särdeles hemmastad
författare 1), påståtts, att frihetstidens industri, såsom artificiell och
genom allmänna medel uppammad, icke varit för landets allmänna *)
*) G. H. Stråle, Alingsås Manufakturverk (1884). Stråles åsikt, att
fabriksväsendets uppmuntran sammanhängde med hattpartiets bildande, är af
tvifvelaktig riktighet. Att, såsom s. 72 sker, räkna Joach. von Diiben till
blifvande »hufvudmän för hattpartiet« är ur mer än en synpunkt
felaktigt, Äfven bland öfrige delägare i denna tids fabriksföretag funnos flere
af Horns män.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
