Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Swedberg såsom en aktualitetspredikant i god mening. Evangeliskt
enkelt och praktiskt förkunnar han frälsningens nåd. Kraftfulla och
gripande äro hans varnings- och maningsord. Predikningarna hafva,
såsom hans öfriga skrifter, en starkt personlig prägel, ja kanske för
personlig, enär författaren alltför ofta återkommer till sig själf, sin
verksamhet och sina skrifter. I allmänhet lida också hans arbeten
af en för stor bredd. Att en naiv mysticism också vanställer dem,
har redan tillräckligt antydts.
Till de flitigaste teologiske skriftställarne hörde vidare A, O.
Rhyzelius. Han hade utgifvit flere predikningar och ombestyrde nu
dels ett omtryck af H. Carstenii »Christi Swane-Sång» (Lund 1718),
dels en öfversättning af en äldre Linköpings-domprosts, P. E.
Löf-grens, arbete: »En trogen Siäla-Sörgares wälgrundade Hufwud-Råd»
(Linköping 1723). I företalet till denna senare skrift meddelade
Rhyzelius en historik öfver domprostarne i stiftet, hvilken delvis
aftrycktes i anmälan i Acta lit. Sueciæ. Genom sitt kyrkohistoriska
förfaltareskap skulle han under följande period vinna sin
egentliga ryktbarhet.
1722 utgaf Rhyzelius en synodalafhandling »Angelologia
tri-partita» och 1729 ff. utkast till förklaring af tolf års bönedagstexter.
Andreas Rydelius uppträdde såsom teologisk författare först
mot slutet af denna period. År 1728 framträdde han med en
lärd afhandling »Nödige och welmente Påminnelser emot then så
kallade Apocatastasin tuxviwv*, hvilken förråder stor beläsenhet i
den utländska teologiska litteraturen. Den kom snart ut i en ny
upplaga. Hans bok mot Dippel har redan omtalats. Efter hans
död utkommo ett par religiösa skrifter under hans namn. Hans
s. k. »Epistola testamentoria» eller »Præfatio mortis», hvilken G. L.
Brantingh lät trycka 1743 på den akademiska ungdomens begäran,
är en liten varmt och ödmjukt hållen traktat. Den öfversattes snart
till svenskan och har såsom »Dödsens Företal» utkommit ännu
1861 (Vexiö).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
