Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förekom emellertid hexametern då och då såväl rimmad som
orimmad. Äfven andra antika versslag, såsom sapfiska strofer, begag-
nades någon gång orimmade (af Rönnow m. fl.). Användandet
af orimmad vers var under vår senrenaissance icke så sällsynt som
man i allmänhet är böjd att tro.
Alexandrinen var emellertid, såsom »öfvermåttan wacker» och
»mäst uti bruk» (Lagerlöf), för samtiden den verkliga »hjälteversen».
Och detta herravälde skulle alexandrinen i den högtidliga stilen
behålla hela århundradet igenom. Detta versslag begagnades
vanligen i fyra- eller sexradiga strofer. Stundom använde man, såsom
under 1600-talets senare del, en rikare rimflätning. Sonetten var
icke ovanlig. Ottaverime, sestiner, terziner förekommo däremot
alltmera sällan.
En fri jambisk meter i fransysk stil, där stafvelsernas antal,
likasom rimflätningen, är växlande, började nu på vissa håll
användas, t. ex., såsom ofvan påpekats, i Sed o lä rande Mercurius.
Från Frankrike infördes ända från 1600-talets slut en mängd
chanson-melodier; Runius och Werwing gingo här i spetsen. De
gamla vismelodierna lefde också kvar; och äfven balladernas metra
upptog^ åter här och där. Till de allra mest omtyckta
strofbyggnaderna hörde den, som S. Columbus användt i »Hwad är det åt
att jag mitt sinne qwäljer», samt vidare Courant de Bout, som
Lagerlöf upptagit i Elisandra-visan, och den af Runius populärgjorda
»Aimable vaincqueur».
Hvarken versslag eller diktarter fingo någon redig eller
uttömmande behandling i denna tids versläror. Såsom vägledare i den
egentliga poetiken tjänade alltjämt Scaliger och Vossius, någon gång
kanske också Lars Fornelius, hvilken i sista afdelningen af sin rätt
förtjänstfulla »Poetica tripartita» behandlat några mera rent estetiska
frågor, såsom om det upphöjda och det behagliga, och därför med
något skäl blifvit kallad »Sveriges förste estetiker».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
