Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•dig rörelse icke kan höra eller läsa et konstigt Wers-stycke. Hwar med
then wise Skaparen, såsom med alt annat, wisserligen syftat på sina äro,
och fördenskull ju ändteligen wil, at thetta sköna werktyget skal brukas
til dygdenes prydning.
Liksom äldre estetiker låter Rydelius poesien vara en del af
vältaligheten; men han anmärker att, under det den senare är en
-direkt »nyttig konst», poesien »mer brukas för lust än nytto skul»
och definierar den såsom en »konst at förlusta och beweka folk
med wersbundit tal», i det att den vanligen framställer »en
mening vnder någon dicht af fremmande och liuflige Sinn-bilder».
Också finner man, att Rydelius både i fosterländska kväden och
i andra tillfällighetsdikter med förkärlek användt den didaktiskt
allegoriska formén.
Med beklagande, att hvad »en och annan lärd man här i
Sverige skrifwit» om den vittra konsten icke blifvit tryckt,
rekommenderar Rydelius, jämte Scaliger och Vossius, Morhof samt Chr.
Weise m. fl., som »lempa sina oratoriska grep efter thenna tidens
bruk så at man äfwen vti Homileticis eller wid prediko-embetet
kan med förmån af dem sig betiäna». Men framför allt betonar
Rydelius, att »then, som wil blifwa Poet, och ther til hafwer hielp
af naturen, måste flitigt läsa poeter».
Till poesien sluta sig enligt Rydelius några andra
»Tale-kon-ster», hvilka, oaktadt de använda prosan, »vti dichtandet
tämme-iigen kunna liknas med arte poetica». Hit höra drama, roman och
fabel. Slutligen framhåller Rydelius, för hvilken den i allegorier
klädda didaktiken synes varit det förnämsta, »ars Emblematica,
konsten at smida Deviser», som »i en förunderlig korthet innneholler
Weltalighetens och Poesiens allraskönaste smycke».
Rydelius fortfor att själf dikta ännu under 1720-talet, men
framträdde nu mera sällan. Emellertid var han såsom diktare
hvarken så känd eller så tongifvande, att man med Wieselgren
skulle kunna tala om en Rydelisk skola i vitterheten före den Da-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
