Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Liksom i grafskrifterna valde man gärna något ämne, som på
ett eller annat sätt hänförde sig till vederbörandes
lefnadsställ-ning. Gifte sig en präst, utvecklade man ämnet »En dubbel
präste-wigsel högnödig» och försvarade — såsom Runius gjort så
drastiskt — denna sats mot celibatsläran; ville någon förmena prästerna
att gifta sig liksom »adelsman, borgare, bonde, så måtte det wara
hin onde», såsom Swen Fogelberg sjöng 1727. »En wäl sorterad
kryddbod» beskrefs noga, när en kramhandlande gifte sig: »Brudgum
och bruden Hwilka i skruden, Glade nu stå» började denna visa,
som, mycket populär under förra århundradet, ännu 1882 förekommer
i skillingtrycket, och från hvars melodi Bellman kanske hämtat sin
till »Portugal, Spanien». I ett Åbo*tryck, med titel »Twenne nya
och mycket Behaglige Wijsor» finnes den tillsammans med en
annan, äfvenledes populärblifven bröllopsdikt »Hwar en håller sitt för
bäst». Denna senare lär författats af den såsom dialektforskare
kände R. E. Näsman, vid P. Wallers och Anna Swedelias bröllop
1731, och trycktes först i Uppsala med inledningsorden »Suum cuique
pulcrum est, Hwar en älskar sitt».
Bröllopskvädena afslutades ofta med en allmän önskan, att
äktenskapets sällhet måtte städse vara eller, såsom Frese älskade att
uttrycka det, icke sluta förr än »när björken bär fikon och granen
melon» etc.
Ännu förekom ofta en slutönskan om äktenskapets snara
välsignelse. Så t. ex. i »En wälment Bröllops-Wisa, Sjungen af en
Dalkarl . . . Walborgsmässdagen 1723», som är hållen i
»daldansens» folkviseton och blef mycket populär samt är märklig särskildt
därför att biskop Swedberg — hvilken »plär ey oginer wara» och
som synes gjort bröllopet — däri omtalas. Sista strofen lyder:
Låt oss nu fägnas på Walborgsmässdageo,
Kullorne spela på hornen i Hagen,
Högst uppå Bergets topp
Tända de Elden opp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
