Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Landsmål eller blandspråk användes naturligtvis för att
frambringa en humoristisk stämning. Det förekom emellertid icke blott
godmodigt skämtande, utan också satiriska tillfällighetsdikter. En art
däraf utgöres af sådana bitande »grafskrifter*, som stundom skrefvos
Öfver lefvande personer. Under senare delen af frihetstiden
fram-kommo många sådana, särskildt i politiskt syfte.
Osmakliga eller otillbörliga personverser framkallade stundom
parodier eller andra motskrifter. Några sådana »versekrig» finnas
omnämnda i en uppsats i Samlaren 1894. Den mest ökände
till-fållighetspoeten var under denna tid hofjunkaren L. J. Ad ler sted ty
ur hvars poem öfver fru Brenner redan Sahlstedt anförde ett stycke
såsom prof på blandning af »Galimathias» och »Phoebus*.
Dessa parodier och motskrifter äga en viss betydelse såsom
tecken på att allmänheten icke längre nöjde sig med hvilket
hop-krystadt »hjernebrått* som helst. Nyssnämnde kritiker yttrade också
ett par årtionden efter denna period: att »ihopaträngä och utvidga
sina tankar i vers til at formera hjertan, kors, pyramider, pocaler
och dylikt . . . hålles nu för tiden för gement lappri». Äfven
anagram, akrostiker och kronostiker ansågos då allt för »konstige».
Tillfällighetsdikternas antal aftog dock ingalunda. Dalin, fru
Nor-denflycht och andre landets förnämsta skalder riktade ofta denna
litteratur. Men tonen blef en annan och bättre, smaken enklare
och renare. Och härtill hade redan under förevarande period gjorts
ansatser, såsom flerstädes nedan kommer att påpekas.
Störst anseende bland vitterhetsidkarne vid periodens början
ägde utan gensägelse skaldinnan Sophia Elisabeth Brenner. Lan-
kväden från denna period nämnas i Klemmings dramatiska bibliografi s. 527.
Jfr ock »Det Carol. tidehvarfvets komiska diktning» flerstädes, såsom s. 136
(*1700 och twå tiog [ej »ting»] så när fulla» är landsmålsdikten vid N.
Nort-mans bröllop skrifven) och s. 191 f. (suppliker på vers).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
