Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med pietister såsom N. Grubb eller C. Kiellin, utan äfven med sådana
ortodoxa personer som fru Brenner, till hvilken han stod i
tacksamhetsskuld för uppmuntran, kanske också för gästfrihet, samt
J. Possieth, pietistfrätaren, hvilken skref lyckönskan både till hans
stora kväde 1715 och hans Andeliga Dikter 1726, vid senare
tillfället med orden: »Din Thon är Zions Sång och Salighet din
Wijsa» 1).
*) Cygnæus, som i ett tal behandlat Frese (Samlade Arbeten IV s. 249 ff.)
tror att J. P. å den senare dikten skulle betyda en prof. Joh. Pihlman. — Det
är V. Vasenius, som genom uppsatser i finska Historiska Arkivet och i
Nordisk Tidskrift 1884. velat göra Frese till en pietistisk sångare. Hans skäl
äro, såsom också i texten visas, svaga. Eldh, som också stod flera pietister
personligen nära, var det vida mera. Att Frese skref öfver den andlige
skalden Schmedeman, berodde nog på 1 andsmanskapet. Fru Brenner ägnade
Schme-deman flera dikter (i sitt grafkväde öfver S. har hon lika oförskräckta
yttranden om tillståndet under kriget som någonsin Frese), Frese besjöng ju
också den ortodoxe biskop Gezelius, hvilken prisas såsom ett »Guds ords
skarpa dunder». Dikterna öfver myntmästaren Carelbergs son och öfver
komministern Kiellin, den förra rätt obetydlig, förråda ingen pietism. Poemet
öfver »N. N:s Härlige Böne- Predikan» passar alls icke in på prosten M. Grubb,
men däremot alldeles på Freses landsman prästen P. Brenner, som varit i
»Assoph, Muscou, Bender»; att Frese icke i sin samling utsatte Brenners namn,
berodde naturligtvis på dennes brott och olyckliga slut. En »afgjordt
pietistisk tendens» har kvädet ingalunda (»tron», som icke särskildt nämnes, kan
ju ligga inbegripen i talet om »nådens ort»); med dess sista strofer afslutar
den visst icke pietistiske Sahlstedt sin bok »Om Tankar» etc., efter att hafva
rätt mycket berömt Frese. — Att, när Frese i sina Passions-Tankar gör utfall
mot de skriftlärdes skenhelighet etc., vilja anse honom därmed städse syfta
på sin tids präster, är en vågsam konstruktion; likaväl kan fru Brenner
misstänkas för en sådan tendens i sitt passionskväde. (Ett ställe ur första
passionsakten, som Vasenius finner karakteristiskt, är icke fullt originellt, jfr
Sahlstedt i nämnda arbete s. 185; likaså icke heller den berömda raden »Jag
fruktar döden ej och hatar icke lifwet*.)
Icke heller är Vasenii åsikt om Freses från samtiden afvikande
demokratiska ståndpunkt hållbar, såsom i texten visas. Kan man komma till
sådana resultat som Vasenius, har man icke noggrannt läst »tidehvarfvets
författare i kronologisk ordning».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
