- Project Runeberg -  Frihetstidens odlingshistoria ur litteraturens häfder 1718-1733 /
270

(1895) [MARC] Author: Ewert Wrangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

efterbildas. Någon gång skulle Frese i bröllopskvädet försöka sig
på »Ett oskyldigt skiämt»; men skämtet blef ganska »måttligt». Frese
ville emellertid, liksom Runius, alltid vara artig och galant mot det
ädla »Jungfru-folck, I frida mör», som han stundom gifver en gåta
att gissa. Kärleken, som i de äldre bröllopsdikterna icke fick
mycken plats bredvid »förståndets föreskrift», lofsjöngs i några senare rätt
vackert, stundom med ett natursceneri såsom bakgrund. Från
skaldens sista, sjukliga år, efter 1719, finnas blott två, för öfrigt
tämligen matta brudskrifter. Det vemod, som talar ur dem, liksom ur
andra af hans senare dikter, orsakades kanhända till någon del af
hans saknad att icke själf få smaka »hwad all naturen syftar på» —
äktenskapets sötma. Runius tog, såsom bekant, denna saknad mera
humoristiskt.

I grafkvädet tog Frese oftå ett ämne, som kriamässigt
genomgås, såsom »Alt är flfånglighet» (vid D. de Lhomells graf 1726),
hvarvid han bl. a. hänvisade till de fyra elementens växlingar; eller
»Den dagligt dör han lefwer wäl»,1 såsom han betitlar ett rätt
vackert och för skalden särdeles typiskt kväde öfver G. Cronhielms
maka 1723; eller »Det gamla förbund: Du måst dö!», hvaröfver han
rörande klagar vid »Jungfru N. N:s graf». Såsom Sahlstedt
anmärkt, återkomma vissa vändningar och bilder flera gånger i olika
dikter hos Frese. Vackrast bland grafkvädena äro några visartade,
i hvilka skaldens milda elegiska grundkarakter otvunget bryter fram,
stundom med en svag idyllisk ton. Kvädet öfver Adam Leyell (1729)
är märkligt såsom prägladt af samtidens fosterländskt-protektionistiska
åsikter. En särskild plats intager hans grafskrift öfver den älskade
brodern Hans Frese, hvilken skrift vid tillfället utkom tryckt både
i 4:0 och folio. Den utgöres nämligen af ett Sorgetal på
högstämd prosa i samma stil som »Sedelärorna». Efter S. Columbi
exempel skrefvos dylika vältalighetsprof då och då; men vanliga
voro de icke.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:24:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wefriodl/0274.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free