Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
arbetet efter »en förnäm Förmans befallning», sannolikt Swedbergs,
så att det hela, när det I732(—33) utgafs, omfattade femtio
betraktelser om bibliska kvinnor på nära 700 sidor 4:0.
Afsikten med detta digra rimverk var, att läsaren måtte
insupa »en sann Gudsfruchtan, tillika med Dygdeläran, såsom igenom
sockerrör»; man skulle icke läsa arbetet »för blotta Poesiens skul».
Här funnes ingen »skyklifvande Poesi», utan »en jämn och enfaldig»
historisk och moralisk framställning; man hade också mera vinnlagt
sig om svenska språkets riktighet och tydlighet än om »et wackert
Poetiskt infall». Kolmodins språk är också rent och klart, fastän
versen merendels är trög och långsläpig i Spegels och fru Brenners stil.
Kolmodin följde Hesselii plan och skrifsätt. Kvinnorna
föreställas själfva berätta sina lefnadshändelser, och efter denna
»Historiska Berättelse» följer för hvar gång en »Sederättelse», hvari de
moraliska konsekvenserna ur den förra dragas. För de anakronismer,
som genom denna metod måste uppstå, ber Kolmodin om tillgift;
meningen var icke att troget skildra de bibliska kvinnornas lefnad,
utan, såsom det heter i företalet till andra upplagan, skalden gifver
dem i »sin muntra inbillningskraft et Poetiskt lif».
De historiska berättelserna äro i allmänhet enkelt beskrifvande;
här och där upplifvas de dock af saftigare målningar, i hvilka
fantasi visst icke saknas, såsom vid teckningen af Michals kärlek till
David. Stundom är Kolmodins karakteristik förträfflig, t. ex. af
Nabal, som »uppå sit Säteri en goddags Junker låg» etc.
Hammarsköld och hans eftersägare hafva alldeles orätt i påståendet, att allt,
hvad däri är dikt, nästan aldrig är Kolmodins uppfinning; en sådan
allegori som den Stiernhielm användt om fru Lusta var nu ett
poetiskt »Gemeingut». I Sederättelserna har Kolmodin ofta instrött
lärorika berättelser, hemtade från österländska fabler, Æsopus och
medeltida legender, såsom om djäfvulens giftermål (i »Jobs hustru»).
Plattheter och misslyckade bilder saknas visst icke; men icke äro
dessa senare i allmänhet så heterogena som fru Nordenflycht vill
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
