Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Saga och Skald», ett historiskt galleri med (mestadels lånade)
af-bildningar, som utkom häftevis. Efter hvarje historisk berättelse
följer här en dikt af moraliserande eller social-politiskt innehåll,
mer eller mindre nära knutet till den i prosatexten omtalade
konungen. Det är anmärkningsvärdt demokratiska åsikter, mera
demokratiska än hos någon annan af denna periods poeter *), som
Hallman förfäktar i dessa, ofta allegoriska, i mycket omväxlande
versformer uppträdande dikter. Stundom lånar han ämnen från
Boileau, Lafontaine eller de la Motte. Sahlstedt upptog i sin
Samling ur denna Hallmans bok tre fabler samt fyra andra dikter, * S.
*) Äfven i tillfällighetsdikterna gör Hallman ofta anspelningar på sociala
förhållanden, särdeles naturligtvis »den flärden, Som kitzlar nu galanta
Werl-den». Ett fåfängt pars äktenskapshistoria skildrar han rätt drastiskt i en
brudskrift 1735, hvarur ett utdrag blef mycket bekant under titel »Iris och
Sprätt höks giftermål».
En gång, vid M. Gezelii bröllop 1733, hämtade Hallman sitt äm^e ur
Argus, som, jämte Sedolärande Mercurius, berömmes för sitt uppträdande mot
»kohnan Odygd». Inledningen till denna bröllopsdikt är intressant för bedö*
mandet af allmänhetens tankar om Argus, hvars författare dl ännu var
obekant: »Tänk Schneider går ju sjelf för hwar Peruque och bugar»; många
tyckte dock »att Argus elak är».
Litterärhistoriskt intresse äga också två andra tillfällighetsdikter,
nämligen det i texten omtalade kvädet öfver Flodman 1729 samt bröllopsskriften till
S. Geringius 1735, hvars »Jubel-Skald» H. lyckönskat, och hvilken i poesien
tyckes varit dennes lärjunge. I båda kvädena omtalas de mest berömda
svenska poeter; i det förra, där skalden ser dem i en dröm, nämnas bland denna
periods diktare: »Olof Broms then lärde», fru Brenner, Lohman och Frese; i
det senare bland de då lefvande: Palmfelt, Gyllenborg, Rydelius, Lohman,
Kolmodin, Lithou, Triewald och »Argus». — Ur det bröllopskväde Hallman
1736 ägnade kopparstick aren Er. Geringius aftryckte Sahlstedt tre strofer:
»Din barndom han leker med pennor och penslar och krita» etc. Äfven
nästan alla öfriga ofvan icke omtalade kväden af H., som Sahlstedt och
Han-selli meddelat under olika rubriker, hafva befunnits hämtade ur
tillfällighetsdikter, hvilka den senare tydligen icke sett. Öfver femtio tillfällighetsdikter
af H., dels bröllops- och begrafnings-verser, dels dedikationer och
lyckönskningar (till Högmarck, G. Ruder m. fl.), äro förf. bekanta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
