Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ofta afskrifna, och flera bland dem meddelades af Carlsson i hans
Skaldeflockar.
En något yngre samtida till den redan 1715 aflidne Werwing
var Samuel (von) Triewald. Flertalet af dennes dikter härstammar
från 1700-talets två första decennier; författaren vistades därefter
icke så länge i Sverige. Triewalds dikter bära vittne om hans
anslutning till och kännedom om den moderna utländska poesien,
i synnerhet den franska och den tyska, men äfven den danska, den
engelska och den italienska. Triewald efterbildade dock icke blott
de »klassiske» skalderna; liksom flera samtida och äfven senare
svenska poeter gjorde han stundom öfversättningar från åtskilliga
»preciösa* franska diktare, såsom Voiture, Benserade och m:me
Deshouliéres, ja han har t. o. m. från den af Boileau
satiriserade Brébeuf öfversatt ett stycke »Till Clorinde öfwer kärleks
träl-dom». I den galanta artighetsstilen skref Triewald små, mer eller
mindre från andra hämtade kväden till Iris, till Belinde o. s. v.
Dessa äro stundom affattade i sonettform, stundom på fri jambisk
vers. Någon gång snuddar han här vid det frivola; och i denna
stil gå hans imitationer efter Lafontaineska fabler, bland hvilka
»Enke-tröstaren», med sitt från antiken hämtade ämne, är märkligast.
Liksom sina franska och tyska förebilder beskref Triewald
gärna det fridfulla naturlifvet i motsättning till en på afvägar
kommen kultur. I elt sådant stycke om »hoflefwernets fåfänga» följde
han den nu icke mer moderne, om än fortfarande högt ansedde
Lohenstein; i ett annat, »Om ungdoms frihet, lefnad och fortkomst»,
som aftrycktes i Sw. Nitet 1738 (n:o 27), imiterade han den mera
moderne Canitz. Men vanligast hämtade Triewald sina lån ifrån
Boileau, ehuru han deijämte gick tillbaka till dennes källor Horatius
och Juvenalis. Likasom Boileau angrep han den braskande
högfärden och bördsstoltheten. Ett sådant angrepp kommer redan fram
i ett »Bref till Iris» vid en klagan öfver »oförnuftigt Fruntimmers
sällskap*. Och ohöljdt vänder han sig mot »gamla adeln» i två
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
