Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ännu på 1760-talet finner man honom framträda med
tillfällighetsverser och småstycken. Under de senare åren uppträdde han också
stundom såsom prosaförfattare. Han skref då uppsatser i
skönlitterära frågor för Vetenskapsakademien, hvari han liksom brodern
Ulric invaldes; han har äfven efterlämnat själfbiografiska och
politiska anteckningar.
Ulric Rudensehöld visade ovanlig brådmognad. Elfva år
gammal utsände han en dikt vid Ulrika Eleonoras biläger. År 1721
uppläste han på Linköpings gymnasium verser öfver den nya freden,
liksom brodern Johan gjort året förut. Detta festkväde är
emellertid väl ungdomligt. På drottningens födelsedagar 1724 och 1727
utgaf han kväden. Det senare upplästes både på Riddarhuset och
på hofvet. Det går i den vanliga stilen och är på sina ställen
alltför högtrafvande; men stundom lyckas honom bilderna, och versen
blir rätt välklingande. Sahlstedt har också framdragit några i hans
tycke vackra ställen därur. Äfven senare uppträdde denne
Ruden-schöld vid kungliga högtider. Hans öfriga tillfällighetsdikter äro,
liksom broderns, lediga och hållna i en enkel stil. Nämnas kunna
»Sommar-Qwad» vid systern Emerentias bröllop med Henr.
Benze-lius (1725), ett kväde öfver P. Asp (1727) — hvarur Lidén i sin
handskrifna Historiola lämnat utdrag — samt ett öfver
ärkebi-skopinnan Spegel (1730).
Ulric Rudenschölds småstycken och visor, af hvilka Sahlstedt
meddelat flere, likna broderns, men äro mera reflekterande och
lef-nadsfilosofiska. Dock synes Ulric varit mera poetiskt anlagd än Carl.
För kärleken ägde hans lyra likväl icke många toner. Blott i ett
litet stycke »Kärlek hos de flygtigt sinte» beprisas »den kärlek,
dygden wäcker». Helst besjunges alltings ombytlighet, lyckans växling
och lugnet i ett förnöjdt sinne. Dessa visor i tidens »stoiska» stil
blefvo rätt populära: »Du hala lycka hwad är åt», »Skall jag ej
snart få solen se», »Sorger gifs här tusendfalt» samt i all synnerhet
»Hwi sker, att fängslad näktergal Sin sång dock höra låter», ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
