- Project Runeberg -  För fyrtio år sedan. Taflor ur skånska folklifvet af Ave /
3

(1870) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

jag gerna brukar vara en af de första i hela socknen som
har inhöstat.”

”Töserna få komma hem och mjölka korna morgnar
och qvällar. Ryktaren kan hjelpa mej att grafva opp
pan-tofilor och lyfta gryterna å spisen som vanligt.”

”Och Johanna,” afbröt Per Svensson, ”kan hon då inte
göra den bittraste nytta?”

”Hon får hålla stugan ren och plocka i haven, och
se till hönsen och det andra fylet, nå’11 ska göra det,”
svarade moran med en ton, som ej tillät någon motsägelse.

”Underligt är det mor, att du gör mera affär af
Johanna, än af våra egna töser, hvad ser du för rart på
hennes långförklarings synamente mä de dera kaffebruna
håret, som kröllar sig omkring pannan, som om hon ej
Jcämde (kammade) sej hvar Lördag, som annat hyggligt folk.
Lägg några sockersmuler i drickat, som hon blöter sig i,
så håller det håret å synen på henne, som på våra egna
töser.”

”Johanna blöter inte sitt hår i dricka, far.”

”Karna, jag säger dej, klena inte smörja i håret på
Johanna, vare sig smör, talg eller svinafett, ty det är
syndigt! — — —

Såg du hufvudskålen vid den uppgräfda grafven i
Söndags? Håret satt på — jag vet, och flera med mej,
att det var Elsas hufvudskål; Blanka-Elsas, hon dog då
jag var en liten pys, men jag minnes grannt, att hon
alltid kom med smort hår i Guds hus, och nu kan det ej
ruttna förrän någon torkar sina skor dermed — jag gjorde
henne den kristliga tjensten — men Karna, låt du nu ej
Johanna göra det hon får anka? (ångra), sade Per
Svensson, i en nära nog häftig ton.”

”Ser du, far, att du håller af Johanna likaså mycket
som jag sjelf gör, svarade gumman och klappade honom
på skuldran.” Hon har hvarken far eller mor, syster eller
bror, och till på köpet är hon skogsbo, stackaren, —
uppfödd med bröd af hälften korn och hälften råg —
kanske inte fläskpannkaka två gånger på året — och
fläsket i skogsbygderna, det vet du far, ger ingen kraft,

é

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:24:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wefyrtio/0007.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free