- Project Runeberg -  För fyrtio år sedan. Taflor ur skånska folklifvet af Ave /
5

(1870) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

”Aber börjar!” kommenderade fader Per.

Aber, gårdsdrängen, ställde sig med näsan mot den
rödmålade porten, hvarpå fader Per ritat qvartershöga
krumilurer, föreställande bokstäfver. Baber fattade
bollen, ställde sig på tio stegs afstånd och ropade: ”Jag drar
ut och jag drar in den förhärdade och den fördärdade —
Öda!” Bollen susade i luften och träffade Aber midt i
ryggen — ”Bra, han fick på pucklen, så det hurrade efter.

”Öda, klipp nu till Baber; han har rygg, söm en
stalldörr !” ropade fader Per — Öda sigtade och Baber fick
sig en försvarlig kyss af sandbollen i sin tjocka nacke —
”Olof — Fänrik!” manade hon, försmående den vanliga
formeln.

Olof spratt till, ögat blixtrade och kinderna brunno
då han lutade sig ned för att upptaga bollen. Öda —
Johanna — ställde sig, utan att se sig omkring, med
händerna för ansigtet mot porten och afvaktade, till det yttre
lugn, hvad komma skulle. Olof ställde sig i positur; mor
Per Svens sträckte ut handen mot honom, men far sade:
”Den som ger sig i lek får hålla streck.” — Ett
besynnerligt^ uttryck flög öfver Olofs vackra, solbrända drag,
läpparna öppnade sig, för att framsäga den vanliga
harangen, men de skälfde så, att orden qväfdes. Bollen hven i
luften och slog, med ett doft ljud, hårdt mot porten, ett
stycke bredvid Johannas välformade skuldra.

”Bom! der far du en streck för det, och en för det
du ej ropade ut” — förklarade ”Kaka” — ”Nå, så din
förhärdade Kaka då!” ropade Olof och ställde i sin ordning
upp sig mot porten. Leken fortgick en stund; Johanna
hade dragit sig undan, under förklarande, att hon ej ville
åstadkomma flera dumbommar, ty då blef det aldrig slut
med att slita dem sedan.

Fader Per befallte dem sluta leken och ”maka sig” till
morgondagens arbete.

”Elna, vi två maka oss ihop under hösten minstingens;
få se hur de kan spela å sen, sade gårdsdrängen till
störstpigan, med ett bredt grin. De öfriga drängarna följde

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:24:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wefyrtio/0009.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free