Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Olof såg stundom på sin klocka, och Per Mattsson på sin
solring; efter ett par timmars tystnad sade Olof:
”Nu kan du göra munlädret iordning Per, ty Nils
vinkar och der skymtar jag husbonden med maten.”
Då Olof framkom hade Nils med sin hop redan lägrat
sig kring korgarna, hvilka Johanna var sysselsatt med att
urpacka, utan att kasta en enda blick på Olof.
”Sk’a du inte sitta hos din make, Boel?” frågade Elna
denna, och flyttade en rågkärfve fram och satte sig sjelf
bredvid sin.
”Låt Boel vara ifred och mej med, Elna! Kom hit
och sätt dig Boel, du hör ej till den fåraflocken, sade Olof,
synbarligen i dåligt lynne.
”Nåå, hon hör te dina geder” svarade Nils. ”Ni ha väl
gnagat pilehäckarna i stället för att hugga råg?”
Olof såg mörk ut, och Nils, som kände sin, halfkarl,
då denne var i ”den onda lunan,” som han kallade Olofs
stundom påkommande tungsinthet, fann för godt att
inställa det vanliga ordkriget de olika hoparna emellan.
Måltiden förtärdes under tystnad; potatisskalen och
sillbenen kastades i diket bredvid; tallrikarna löstes från
mjölkkrukorna, och de kortskaftade hornskederna tappades af
en och annan deri, då de tätt sammanpackade
bordsgästerna råkade knuffa hvarandra. ”Per Mattson, fiska upp
min sked med din!” bad Bengt, men kör ej armen ner i
kruset längre än till armbuen.”
Per lydde och den dränkta skeden kom åter i bruk,
sedan egaren först slickat dens skaft, och Per sina spruckna
händer. Olof tycktes ej vara hungrig, huru ofta han än
under morgonen sett på sitt ur, för att se om ej
dagvards-timman var inne. Hans blickar irrade nu ofta bort till
den pilhäck tätt bredvid, som omslöt och begränsade Per
Svenssons egor på denna sida, och under hvars skugga
Johanna satt intill sin fosterfar, under det hans egna
döttrar åto ihop med tjenstefolket- Johanna satt med ryggen
vänd mot Olof, han såg blott hennes bländande hvita hals,
kring hvilken den breda hålsömskragen slöt sig och
nedföll öfver det bruna lifetycket. Hon hade löst af sig sitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
