Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
se hvar de gula näckablommorna och svärdsliljorna växte,
som jag brukade ha hem te dig om qvällarna, då jag hade
höstat säf?”
”Hvad är det värdt att tala om nu?”
”Du ska gjutta dej med riksdagsmannasonen, Johanna,
ska du inte?” frampressade Olof med ett onaturligt lugn.
”Han är den rikaste och anseddaste ungkarl på hela
orten,” svarade Johanna.
”Har du sett honom?”
”1 en handvänning på Annelöfs marknad, han är en
kjön (vacker) påg.”
”Ja, en pågavase är han; sjutton år och du är aderton.”
”Hans far bygger en tvåvåningslänga till oss, med
tegel, eller kanske papper st ak; jag ska ha gardiner i salen
och stolar och en soffa istället för de blå rosiga kisterna;
far ger mej ett rundt bord att ställa midt på golfvet, och
slcamlar (pallar) kan jag sy med namn-sting och soffepuder
med, och atlasklädning har jag råd till om jag vill, och
ja-gåfvan blir en bägare af silfver, förgyld inuti, samt
englar och våra namn utanpå; guldkedja, fyra hvarf kring
halsen, bröstnål och örringar, stora som tolfstyfrar,
söfve-slccr (matskedar) och theskedar af äkta silfver; två stora
silkesjaletter och en sjal; jag har sjelf sett
riksdagsmannens bref om’et,” svarade hon i brådskande ton.
”Men, du håller honom ju ej kär, Johanna?”
”Olof, ropade hon nästan gråtande, det är skam af
dig att tala med mig om sådant! ville du att jag skulle
vara en sådan, som Tor Masses Elna, som höll väl med
drängen, och Tor, då han fick vet’at, bjöd ut henne till
höger och venster med flera pengar än de andra systrarna,
bara en hemmansegare ville ta’na, meri hon går der ännu
och ser på hur hennes gamle fjas (älskare) går och gropar
och super upp förtjensten.”
”Johanna,” sade Olof sakta och drog hennes händer
öfver rågskylen intill sig, ”Om jag vore rik, ville du ej
då
”Släpp mej, i jössenamn, Olof, nå’n kunde se’et, och
jag var utskämd i all min tid! Du är Olof Knall och jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
