Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vill ej heta Knallskan, om du än hade femti tusen och
vore en gång till så grann och hygglig som du är.” Olof
släppte henne hastigt.
”Knall, ja, du har rätt,” sade han doft, ”jag kan bli
rik, men aldrig din like, aldrig en bondson.”
En flammande blixt, åtföljd af en häftig åskknall,
hvä-ste genom rymden.
”Jesus i himlen, Olof, jag tror det blir domedag, ser
du ej att här är tre åskor på himlen !” hviskade den
förskräckta flickan och smög sig tätt intill den nyss
försmådde älskaren, hvilken nu utan motstånd lade armen
om hennes smärta lif.
”Var ej rädd, Johanna, åskan drar öfver, men lofva
mig nu, att i nöden komma till mig, till Olof Knall; han
skall aldrig svika sin ungdomsvän. Johanna, kanske du
en gång ännu behöfver mig.” Ännu en blixt och knall,
Johanna slog sina armar om Olofs hals. Då hördes
Kerstins stämma nära bredvid ropa: ”Johanna!” Olof lösgjorde
hastigt hennes armar och svarade högt och fast:
”Här, Kerstin! vi sätta upp den näst sista hoven på
vår rad, kom och hjelp oss, ty Johanna är rädd som en
backahare för tordönan.”
Kerstin kom och vek ej sedan under qvällens lopp
från Johannas sida. Åskvädret drog öfver och det
der-under så tysta skördefolkets rop, prat och skratt hördes
nu åter emellan rågskylarna, hvilka stodo i reguliera
rader, som husen i en nybygd stad. Gårdsdrängens Hallå!
ljöd derigenom och besvarades från skilda håll. Arbetet
var fulländadt, och folket samlade sig, liarna framdrogos
försiktigt ur diket, pigorna buru sina kärasters brynstenar
och strykspånor. ”Nu sjunga vi en brölloppsmars,” (marsch)
uppmanade Nils.
”Nej, låtom oss istället sjunga: Jungfrun tog sin bössa
och så sin lilla hund, eller: Herr Peder han tjente på
konungens gård, eller också Hildebrand och hafsfrun ; de
äro så hj er terör ande,” föreslog Elna.
”Får du Nils till man, Elna, kan du fa hong (hund)
nock,” menade Per Mattsson. ”Och ej ett ord, hvarken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
