- Project Runeberg -  För fyrtio år sedan. Taflor ur skånska folklifvet af Ave /
19

(1870) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

”Det är nock lögn; kysst henne, riksdagsmannens
till-ämnade sonaqvinna, har han ej t or ads, (vågat) men han
kan ha gett henne ett eble (äpple) eller något annat, som
han förgjort, för alla kan se att hon är förhexad. Hon
lär med nöd tala med sin rike, granne fästeman när han
kommer dit. Men nu har Pernilla Mattsa kommit dem
till att söka Broby smed. och han ställer’et snart tillrätta,”
försäkrade en af de andra karderskorna. Elna krökte på
läpparna med en otrogen min.

”Jag håller med Jon Assars tö&er, att sådant är bara
slams; ingen kan hvarken hexa eller trolla.”

”Jösses kors, Elna, har de på Pålstorp sagt så! De
ha nock gått i staboskoler, så de glömt bibeln der det
tydligen står om en hexa från Endor och huru vi ska be Gud
bevara oss från hin Ondes glödande skott, som flyga i
vädret,” sade en gammal gumma med from fasa.

”Hva ska der bli å Jon Assarsons töser ?” undrade en
ung flicka, ”mamseller ä de i klädsel och spanska i talet,
som prestgårdsmamsellerna; historieböcker läsa de på hvarje
ledig stund; jag vet när de haft en sådan i lomman när
de gått och höstat, och läst deri mens vi andre hvilat oss
efter maten.”

”Är det sant, att de bruka handskar då de binda
säd?” frågade Elna. ”Ja, när inte far Jon sjelf är med.
Döttrarna ina (äro ej rädda) ej att taga i arbetet ändå;
främst äro de om vi neka (samla säden i kärfvar) eller binda
säden; handskarna hänga som karakludar (disktrasor) kring
näfvarna på dem, och bloet droppar, så de kan göra en
ondt om dem som fått sådant eländigt hvitt vifveskinn
(vipskinn). Vänliga ä de alltid mot både oss lejda och
tjenare, men roliga ä de ju ej, och först de hänga näsan
öfver böckerna, höra de genast om någon tar munnen för
full, antingen i visor eller tal. I höst, en dag då vi åto
mejattan, råkade vi glömma att döttrarna va mä och
hade vi letta galenskap med hvarandra, men lätt som en
skata hoppade Malin in midt ibland oss, så vi när fått
slaget af skrämsel; och Ola Storhals, som va den värste,
slök hela sitt spegefläskastycke på en gång, så jag måtte

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:24:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wefyrtio/0023.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free