Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Gör som jag sagt, mor, skicka efter Broby smed,
(en beryktad trollkarl), Pernilla Mattsa vill ju gå, Johanna
är förhexad af Olof, det bär syn för sagan, eller var hon
väl gladare vid Mårten, som är både rik och grann.”
”Men Kerstin, du, om nå’n iinge sprackan (nys) härpå,
kunde det komma till Ola Nils och hela giftermålet kupde
gå tillbaka.”
”Pernilla ränner inte mä nå’ed, fast hon går bud för
alla. Inte vet en katt en gång, att hon var och såg sej
for i Karastorp för min skull, när vi, som väl var, ej
trodde på allt hvad deras talesman sade om rikedomen hos
Kristen Pers.”
”Nåå det är rätt, och Pernilla kommer hit med den
nya dyneranningen, som Tors Ebba satt ihop, och då ska
vi tala onret.”
Gamla Pernilla, alla bondgummornas i hela socknen
factotum, kom på eftermiddagen, och då blef, efter moget
rådslut, faststäldt, att Pernilla skulle gå, ej till Broby Smed,
utan till Ola Nilskan, Johannas blifvande svärmor, och
förtro henne saken; hon var en så förståndig mora och
ställde nog bra till det. Värst, tyckte Per Svensskan, var
att få något antagligt ärende dit, så att allt folk ej finge
något att undra och gissa på.
”Nämndemanskan kan ju bestå ett par kalkonungar,
riksdagsmanskan hade ju lust till fy let när hon var här,”
föreslog Pernilla.
Förslaget antogs och de halfvuxna kalkonerna packades
i gilleskorgen, densamme, hvari förningskakorna brukade
förvaras, och Pernilla traskade åstad, med söndagskjolen
ordentligt uppfastad öfver det yttersta förklädet, medan ett
annat, som var knutet öfver underkjolen, var jemnlångt med
denne. Det röd- och blårutiga hufvudklädet, knutet öfver en
spån till ett slags hätta, hörde äfven till den tarfligare
sön-dagshabiten, liksom den med stora rosenbuketter tryckta
kattunssjalen, hvilken lades öfver den oformliga
liufvud-bonaden och knöts under hakan.
Pernilla anlände ej till Manby förrän det var alldeles
mörkt, ty hon hade öfver en mil dit ifrån Svältehammar,
och det led till slutet af September.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
