Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
allt efter när hexeriet far ut. Smaka nu ej en bit förrän
jag i morgon ger dig kaffe.
Så, blås och gnid på fröet här, ty far är i farstun !”
Lökfröet fick skuld för fästmöns röda ögon och svåra
hufvudvärk, ty riksdagsmannen visste ej ett ord om Olof,
emedan han bestämdt då hade slagit upp partiet, som Per
Svensskan trodde.
Johanna gick till sängs i skymningen och mor Ola
Nils talade sedan förnuft med sin unge, barnslige son.
”Mor, hvad skall jag göra vid henne? Hon vill ju
hvarken prata eller skratta; ville hon bara det, så kunde
det vara roligt att ha en så grann fästmö, men som hon
nu är, läser jag heldre i fars böcker än går omkring med
henne,” förklarade ung Mårten.
”Läsa är bra i sinom tid och både far och jag är o
glada öfver din lust härtill, ty du kan bli riksdagsman
en gång, men nu får du vara karl för din hatt, att ej
Johanna tror, att du är en pågavase, som inte törs se på
sin egen fastmö. Kom nu in i morgon bittida och drick
kaffe tillsammans med henne och slå opp språklådan; du
går minsan ej å för hackor.”
Följande morgon möttes de unga tu i
riksdagsmannens ”lilla stua,” der kaffebrickan väntade med två par
koppar. Mårten visade nu, att modrens förmaningar
fallit i god jord, ty han framsatte temligen ledigt en stol åt
sin fästmö och satte sig sjelf bredvid henne på en annan
och försökte börja ett samtal; och vare sig nu, att tröjan
verkat, eller flickan fann sitt stackars sjuka hjerta värmdt
af sin unge brudgums uppmärksamhet och synbara
bemödande att behaga henne, nog af, Johanna såg mildt och
vänligt på honom, och då Ola Nilsskan kom in med
kaffekannan, pratade de två unga för första gången förtroligt
med hvarandra, ehuru blott om hvardagliga ting. Mårten
fann kaffet tjockt och af en bitter smak, samt silade det
genom tänderna, men Johanna, som förstod, att något
främmande ämne med afsigt blifvit blandadt deruti, och
mer än väl visste hvarför, drack sitt under en högtidlig
tystnad. Mor Ola Nils hade, för att än ytterligare kunna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
