- Project Runeberg -  För fyrtio år sedan. Taflor ur skånska folklifvet af Ave /
31

(1870) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

”Ja, moster, vi väfva allt hvad vi kunna,” försäkrade
Sigrid.

Hemgifterna och jagåfvorna synades noga; de sista
bestående af presist de artiklar Johanna uppräknadt för
Olof.

Sedan detta göromål, det egentliga hufvudändamålet
med bjudningen, var förbi, spridde de unga sig i
trädgården. Ebba och Kerstin hade händélsvis kommit
tillsammans, till foga ömsesidig tillfredsställelse. ”Blir det ej
ledsamt att flytta från ditt hem, Kerstin?” frågade Ebba,
för att säga något.

”Nehäj, jag får nock att skjötta dit jag kommer, ty
Hans Jeppsson, min fastman, ser ut att vara en hel fejare
och han skall inte få se hvarken mej eller pigorna lata
oss. Hemmanet ä justament inte så stort, men med de
pengar jag får när far och mor dö, bli vi inte de sämsta
i Skorreby, skulle jag tro.”

”Tänker*du redan nu på arf!”

”Ja, skulle jag intet det? Hanna kan få gå hemma ännu
ett par år, och en får väl se till, att en ej sker orätt för
det en är ifrån hemmet; jag kommer ej å ver Iden för det
jag flyttar till Skorreby, och Hanna skall inte snyta mej.
Men hvad tror du ni få, då morbror Jon Assarsson lägger
näsan i vädret?”

”Det hafva vi aldrig tänkt på,” svarade Ebba med
oviljar

”Det tror jag nock, ty ni ä konstiga på ert vis,
likasom Johanna här, på sitt; ingen ruff i er. Hvad går Siri
och väntar på? hon har ju haft friare från både lands
och vands; den__smn gallrar (ratar) klöfvern, får
betastub-ben^ och snart får hon ingeifTriare mera?7

”Jo, Kerstin, jag får en till och den säger jag icke
nej till.”

”Hvem då?” frågade den något förbluffade fästmön
och vände sig mot Sigrid, som oförmärkt närmat sig dem.

”Hvem, jo — döden,” svarade Sigrid högtidligt.

”Sigrid!”

”Så, min Ebba! du vet det ju förut, och det kan ej

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:24:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wefyrtio/0035.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free