Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dem, till jag skulle visa mej i kyrkan, af min svärmor;
de ha varit hennes brudspännen. Ser du, det öfversta
paret ä lika så stora som ablatetallriken i kyrkan, och de
nedersta ä inte mindre än våra kaffetefad, och löfven
omkring alla fyra äro som halfanstyfrar, och lån ta äro
hvar-ken de eller silfverkulorna vid händerna. Malin, har du
slut på Johanna, så stoppa ner min sjalett under tröjan,
men dra lite mer opp’en vid sidorna, men inte så han
skyler spännen! Sätt bröstnålen opp vid halsen och häng
gul ikedjan på! — Men hvar i alla dar ska vi ha allt?
Silfverspännet med gullhjertat på, ska promt om halsen;
det fick jag äfven af Hanses mor, och det är så bredt på
pladan, (plåten) som en pannkaksspade, och de röda
stenarna äro stora som bondebönor, så det är värdt att ta
på sej; men jag är rädd, att de fyra spännelänkarna hillar
(slingrar) sej i gullkedjan och skyler den i nacken!”
”Det gör ju ingenting; nacken synes ju ej ändå för
banden i hättan, och spännet sätta vi hårdt kring halsen,
så det kommer att synas.”
”Brudtämman är då hvarken hialös eller född i
Qön-111 ^ 1 • 1 j lågot) skrattade Kerstin förnöjd.
kan få en bit mat ner, ty jag kan inte lyfta armarna och
ta mej i nacken, för tröjan är något liten (trång) i
armhålen. Så sätt nu hättan på! Vet ni, att vi haft göra mä
denna hätta innan hon blef så grann: Far körde sjelf till
Long (Lund) och köfte alla sjutton bonnännana,
(bandändarna) ser ni, sölf och gullblommor på somma, (somliga)
och han hade ett fasligt besvär att få gull- och
sölfver-spetsarna.
Nygren, den nya färgaren i vår stad, skröt, att han
kunde färga så grannt högrödt, och så lemnade mor en
bit tyg, som jag väft på ändan af mina ulldynor. Men
vänta fick jag, och så kom det ändtligen; men så godt
kunde jag sjelf fargadt det i rödkrita! — Så köpte jag
ljusrödt foderlärft, en half aln, men det kunde jag sparat;
ty då mor var till prostens för en vecka sedan, spände de
stryven, (strupen) att jag inte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
