Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
slags gillesmat från olika socknar, som man får hem med
sig; jag vet att du är något forskare. Det var ej illa i
förgår qväll; Sigrid talade om det,” fortfor hon. ”Kerstin
satt i hela sin ståt vid bordsändan, med tennfatet i knäet,
väntande på brudskänken; då steg riksdagsmannen upp och
förklarade, att han på sin sons och svärdotters vägnar
bortgaf den åt hans barn ämnade brudskänken till
socknens fattiga, och sjelf åt dessa gaf han trettio riksdaler.
Far förklarade då denna handling för så värdig, att han
bestämde de summor han ämnat åt Kerstin och Johanna
till samma ändamål — — —
Åh, Per Svensson måste sett kostelig ut der han stod
och ref sig bak örat, sliten mellan egennyttan och
högmodet, h var vid dock det sista segrade, underhjelpt af fars
gäckerier. — — Men Hans och Kerstin! det var skada
jag ej såg dem i det ögonblick, då brölloppsgästerna
började ifrigt diskutera frågan, om de nygifta, eller socknens
fattiga voro de mest hjelpbehöfvande. De sutto som på
nålar. Gästerna splittrades i partier, af hvilka pluraliteten
var för de fattige, ej af välgörenhet, som du nog vet, utan
af det der begäret att spela hvarandra spratt. Du vet nog,
mutter, huru ofta dylikt föranledt en osämja, familjer
emellan, som ej upphört ens med döden.”
”Du menar helgerånet här på kyrkogården? Ja, Ebba,
men din far har också en böjelse för att förödmjuka och
såra sina likar, som kunde haftfa ännu svårare följder, om
folket ej hade en så stor respekt, dels för hans
förmögenhet, dels för det inflytande hans skarpa förstånd och
okufliga vilja, den han öfverallt förstår göra gällande —
men hvad grafplundringen angår, så torde äfven en del
afundsjuka varit med i spelet; ty det var exempellöst, att
en bonde satte en marmorvård öfver någon af sina döda,
och din bror, Ebba, var ju blott ett barn.”
”Och du menar, att far, mest af högmod, uppreste
den dyrbara vården,” afbröt Ebba; ”ja, det kan så vara,
men för att kunna under nattens tystnad klättra öfver
kyrkogårdsmuren, bryta löst marmorkorset från sin
fotställning och bära det en så lång väg, som härifrån och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
