Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
köpte möbler till rummen, väckte detta en stor ovilja;
den som höll sig för god att sätta sina träskor i samma
spår som far och farfar, hette det bland hans likar, kunde
det aldrig gå väl. Ja, till och med den dåvarande pastorn
i församlingen dundrade mot honom i kyrkan och
försäkrade, att hvarje pinne i våra stackars stolar här, skulle
blifva bränsle i den afgrundsbrasa presten ville elda åt
far. Det var ej så lätt att hålla sig på den väg, som
far utstakat åt sig; han afvek något; vi fingo visserligen
ett slags uppfostran i en stadsskola, men, men” — —
”Ebba ville lära mera, är det ej så?” Flickan rodnade,
som om hon sagt något orätt och svarade undvikande:
”Baronen och far vinka er, och der kommer Malin med
bålen.”
Då herrarna om qvällen togo afsked, sade Assar sson,
vänd till sina tre döttrar: ”Unga herren här har lofvat
hjelpa mig med mina räkenskaper i sommar, så att du,
Ebba, far afsked på grått papper; men han håller dig
skadeslös, ty han lär dig och Malin att spela fortepiano;
jag köper ett nästa Onsdag, då jag tänker fara till staden;
ni kunna också få läsa något, hvad han vill, sålänge tills
höstarbetet börjar; jag bryr mig ej om hvad slägten
kommer att säga härtill; jag är min egen herre.”
Ebba vände sig hastigt bort; Malin såg likgiltig ut,
men en oförställd häpnad och bekymmer stod att läsa i
Sigrids sjukliga drag. Den gamle baronen såg så
öfver-lycklig ut, och Orillon sjelf så stolt och ädel, att Sigrid
ej fick fram ett ord, om huru föga höstarbete och
piano-spelning passade tillsammans, allt annat att förtiga; och
då nu Assarsson tilläde, att Orillons håg och insigter i
landtbruket lofvade honom en skicklig elev, hoppades
Sigrid, att den till Orillons dispotion ställda ridhästen mera
kom att anlitas, än pianot och grammatikan; hon qväfde
en suck och fann sig i en anordning, den hon visste
endast kunde rubbas af Orillon sjelf, men honom kunde hon
ej inviga i sina farhågor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
