- Project Runeberg -  För fyrtio år sedan. Taflor ur skånska folklifvet af Ave /
73

(1870) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

jag frestad tro, att du ej fann så stor glädje af mitt
sällskap som fordom, min fågel,” sade fru Humbla.

Ebba sänkte hufvudet. ”Min fågel,” eftersade hon
i en drömmande ton; ”hvem lärde er båda att nämna
mig så?”

”Om hvem, utom mig, talar du?” Flickan såg upp
med en klar, varm blick, under det en hög rodnad
färgade hennes kinder.

”Mamma, jag vill ingenting säga dig, emedan, om
stormen en gång utbryter öfver mitt hufvud — du
minnes ju min dröm — jag ej vill draga den öfver ditt, du
goda; jag vill ej hafva någon förtrogen, åtminstone ej
förrän jag får idel glädje att dela med mig. Blif ej ledsen
mutter; jag är ju din vilda korp, och ej en mild dufva;
jag tror ej, att jag skulle kunna nännas kasta mina sorger
på dem, som äro mig kära – —. Se här, ty du är ju
ändå min mest — — nej, nu sade jag ej sanning, men du
är min gamla vän och tycker liksom jag, att det vore
skada, om folkpoesien dog ut; derför vill jag bekänna för
dig, att jag ibland drömmer om att upplifva den. Detta
äro ju stolta drömmar, icke sant? Nå, du förstår att jag
narras och blott håller ett lämpligt tal, för att derefter
kunna visa dig mina fantasier,” fortfor Ebba med någon
förvirring och räckte ett papper åt fru Humbla, som
emot-tog det utan någon förvåning; ty hon kände bättre än
någon annan, huru mycken poesi, som bodde i denna flickas
sinne.

”Folkpoesien är ej död, Ebba; derom vittna ju
kärleksvisorna, trycMa i år; men de äro, om jag så får säga,
i sin andra ungdoms målbrott; fa se, om ej denna äfven
drages med dylikt.” Fru Humbla upp vek pappersbladet
och läste:

”Till min lampa.

Lys du min lampas klara sken
Den skumma qvällen opp,

Och sprid din stråle klar och ren,

Som skimret af mitt hopp!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:24:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wefyrtio/0077.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free