Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sammanträngda inom en sköldborg af pinnvagnar, kar och.
träbråte; käppar, tillhyggen och knytnäfvar svängdes i
luften och genom det ohyggliga skrålet ljödo
genomträngande rop och skrik om hjelp. Vildast var en lång,
gråklädd man med fladdrande hår, hvilken under de
rysligaste förbannelser ryckte till sig en vagnshammel och
skrek: ”Banka lädret på släboen, göingar; han har suttit
och skällt om er hela dan!”
”Vifve!” ropade Assarsson. ”Fort herre; låt om oss få
bort vagnen och bana oss väg, och skrik så på länsman
och polis allt hvad edra lungor förmå!”
Assarsson ryckte till sig en knölpåk från en af de
faktande och rusade in i hopen. ”Tillbaka bönder eller
skjuta vi ned eder som galna hundar!” ropade han med
stentorsstämma och lät sin påk med bedöfvande kraft
nedfalla på de närmast honom höjda armarna. ”Länsman,
fjerdingsman, hit med handklofVarna! Vifve, håll, vänta
din skurk! Orillon, grip honom.”
Assarssons opåräknade djerfva anfall, hans
välberäknade hotelser med skjutvapen, polis och handklofvar, skrämde
de af Vifve uppretade rusiga Göingar na, så att Orillon och
Assarsson drogo utan större motstånd den blödande och
halfdöde Per Svensson ur deras händer, hvarefter
slags-kämparpa grepo till flykten. Ropen och skriken hade
dit-lockat en mängd menniskor, somliga med lyktor; Per
Svensskan och Kerstin trängde sig fram och sjönko m$d
jemmerrop öfver den blodige maken och fadren. Ingen
slags polis syntes till.
Kerstin hämtade sig dock hastigt: ”Säg inte hvem
han är, morbror; säg, att det är en knalle!” hviskade hon
till Assarsson. ”En sådan skam, som att bli ihjelslagen,
får ej komma ut bland folk. Bär honom ner till hans
vagn, så skall jag gå och låta spänna för.”
Assarsson lät Kerstins anordningar blifva gällande;
han svarade ej ett ord på hopens frågor om hvem den
olycklige var, utan bar honom med tillhjelp i *hans vagn,
bäddade ner honom så godt ske kunde och befallte sin
dräng köra för den döende svågern, under det han sjelf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
