Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ster sinnesstämning, • dels i anledning af den nyss timadé
sorgliga tilldragelsen, dels öfver egna bekymmer och
farhågor; ty äfven i Assarssons hem gästade’sorgen, ehuru i
annan gestalt.
Den af Ebba för fru Humbla omnämnde köpmannen,
Magnusson, hade nemligen för ett par veckor sedan
formligen friat till Malin, och detta hade framkallat en sådan
storm af vrede och förebråelser från hennes fars sida, att
hela huset darrade. Magnusson hade haft den
oförsiktigheten, att för ett halft år tillbaka bedja Assarsson om
borgen; äfven hade Assarsson, troligen af någon
afunds-man till den unge köpmannen, hört, att denne skulle hafva
yttrat: ”En rik svärfar är en nödvändighetsvara för en
handlande; pengar ärb pengar, antingen de erhållas af en
grefve eller bonde.” Detta och dylikt annat prat, som
pådiktades den arme Magnusson, framkallade ett i hårda
ord uttalat afslag jemte förbud, att någonsin mera tala
eller skrifva till flickan.
Malin var utom sig af sorg, ty hon älskade den vackre
köpmannen så högt, som det var förenligt med hennes
ytliga sinne.
Sigrids helsa hade betydligt försämrats och Ebba gick
med ett oroligt hjerta från hennes sjukbädd till Malins rum,
der denna, under oupphörliga tårar och jemmer, vred sig
på en soffa i en hejdlös sorg.
Dagen före Per Svens begrafning möttes Ebba och
Orillon i den oeldade salen, der Ebba var sysselsatt med
att träda aflånga h veteskorpor på en gr of tråd, för att
hänga kring de uppstaplade stekarna på tennfatet, samt
binda krusadt papper kring de stekben, hvilka sköto fram
ur stekpyramiden.
”Johan,” sade hon, då han inträdde, och räckte
honom sina händer, ”hvad skall det bli af Malin?”
”Och af — oss? Ebba, min vildblomma, min fågel,
o, att jag hade ett säkert näste att gifva dig!” sade han
och drog henne lidelsefullt intill sitt bröst och betäckte
hennes lockiga hufvud med kyssar samt satte sig ned med
henne i den soffa, i hvilken vi sågo honom under hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
