Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
första besök på Pålstorp. Ebba lutade sig mot hans
skuldra och i hennes mot honom vända ansigte läste Orillon
så mycken kärlek och hängifvenhet, att han öfversäll
utbrast:
”Dig, du herrliga flicka, skulle jag, om dina farhågor
äro grundade, öfvergifva! Jag skulle lemna dig här i en
omgifning, hvari du förefaller mig, som en sällsynt blomma,
växande mellan tistlar och törnen! Nej, Ebba, du måste
bli min, min; hör du!”
”Johan, din häftighet förskräcker mig; du har
hitintills varit mig en bror, en lärare, en vän — ja, mitt allt,”
svarade Ebba och lösgjorde sig ur hans famn; ”skräm ej
bort din vildfågel,” bad hon och slöt sig åter
förtroendefullt intill honom.
De sutto tysta en stund; derpå sade Johan: ”Tror du
verkligen, Ebba, att din far skall neka sitt samtycke till
vår förbindelse? Han har ju sjelf fört oss tillsammans,
låtit oss läsa, spela och teckna tillsammans, låtit mig blicka
in i en själ, som blott är en ädlare hälft af min egen —
Ebba, din far kan ej vara så grym emot oss. Jag är
fattig, hvad mer; med mina kunskaper kan jag bana mig
en väg; jag kan stanna här i Skåne och till en börj,an
öfvertaga den förvaltareplats på grefve D—s gods, som
blifvit mig erbjuden. Med de theoretiska kunskaper i
landtbruket, hvilka jag jemte mina andra studier lagt mig
på, har jag nu, under din fars ledning, praktiskt öfvat
mig så deri, att jag kan sköta en sådan befattning;
flicka, du delar ju ej ditt stånds fördomar; du blir ju min,
äfven om jag blir en annans tjenare?”
”Med dig vore hvarje lott, om än så ringa, en
säll-het utan namn,” hviskade Ebba och räckte sina glödande
läppar åt den eldige älskaren,” men —”
”Inga men, min fågel, åtminstone ej nu; denna stund
är vår; låt ej den kommande kasta en skugga der öfv er,”
svarade Orillon. Och för en stund glömde de båda allt,
utom hvarandra.
”Tillbaka från sin himmelsfärd kom Ebba först;” hon
steg upp och sade: ”Johan, jag får ej dröja här längre;
6*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
