Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hågen-Olsskan ska gå igen så fasligt,” fortsatte hon i låg
ton; ”hon lär komma hem midt på ljusa da’n ibland; hvad
kan det vålla? Hon hade ju inga barn att se om, och inte
borde hon ta så illa opp, att mannen gifte om sej efter
halfårets slut, när der inga var att bli styfmor till.”
”Mor, der hade ju blifvit, om allt gått väl ett par
månader till,” svarade Kerstin; ”nu lär de ha förgätet att
ge henne barnatyg med sej i grafven; ingen svamp, ingen
vattenflaska och inga lindor; det är det hon går efter,
stackarn; om en bara torde säga till dem, att de satte
hvad hon ville ha på grafven, så fick hon ro när hon fick
tvättat och svept barnet. Har inte joram or talat om för
mor, att den döda stod utanför köregården, (kyrkogården)
då hon skulle köra till Per Nilsskan, men kom försent dit,
för hon måste först in till den döda Hågen-Olsskan, som
också tiden var inne för samma natt.”
”Joramor vågar inte tala om’et, ty det förbjuder
hennes embetsed,” svarade Kerstins mor undervisande. ”Ja
så, ni töser kunna inte komma, utan bara Jon och steken;
nu ha Ni väl inte mer än half förning? nej, det är rätt.
Det var då egentligen vi, som eljest skulle kommit till
vårt lag med förning på ärede, eller annat gille; men en
kan inte hjelpa att nå’n dör för en,” sade mor Per Svens,
urskuldande; och då Ebba nu ville taga afsked, frågade
hon: ”Hörde ni varsel för Per hos eder?”
”Nej,. moster.”
”Ja så, inte det; han hade låtit höra å sej hos »sin
halfbror i Mörja, sa’ di, när vi sände sorgebud dit; ja
bevars, han hade riktigt sagt dem till; deras stugedörr
flög opp af sig sjelf om morgonen vid samma tid, som
han dog; men han var också närmare i slägt i Mörja än
med er,” ursäktade hon det hos Assarssons uteblifna
andebesöket.
”Ajöss Ebba; glöm inte det jag sa’ dej om fröet, för
Hanna är så glötted, och mor är lite haj (rädd) af sej,”
sade Kerstin.
Ebba gick hem i den skumma qvällen; tänkte hon
väl då på all den vidskepelse och öfvertro hon nyss hört?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
