Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nej, dervid var hon ju så van, att det ej föll henne in
att nu anställa några betraktelser deröfver; papperet med
linfröet höll hon i handen; hon tänkte ej derpå, utan blott
på den man hon nu såg invänta henne i den kala
trädgården.
Ett par dagar före Yifves bröllop, syntes en lång man,
med ett blekt, försupet utseende vandra från gård till gård
i byn. Detta väckte ingen större uppmärksamhet, ty
Schneider var en tiggare och fick sitt uppehälle i
bondgårdarna, både i denna och andra kringligganda socknar.
Hvad gubben varit i unga dagar, visste endast Gud och
han sjelf; ty han iakttog en förbehållsam tystnad öfver
sitt förflutna lif, och ingen frestade honom att yppa något
härom, emedan Schneider ej var bonde, och folk utom
deras klass intresserade ej bönderna, och så kom det att
Schneider, efter tio års vistande på orten, var lika
incog-nito der, som den dag han först syntes i byen. Hans
vackra handstil och lagkunnighet, tydde ofelbart på en
vårdad uppfostran, liksom hans sätt och lediga hållning,
samt alltid vårdade språk; till och med den grå kapprock
han bar öfver sin trasiga dr ägt, bars med en min af
förnämhet, som kunde anstått en grefve. Ehuru det var en
stående regel, att hvaije tiggare skulle tillfrågas, hvarföre
han tiggde, och derpå erhålla en, icke synnerligen sträng,
moralpredikan för det han strök omkring, undgick
Schneider, icke allenast både frågor och förebråelser, utan fick
han sitt stycke ost och bröd, samt vanligen äfven en sup,
utan det ringaste knot af gifvarna. Detta kom deraf,
att bönderna ej förstodo på hvad sätt Schneider egentligen
skulle kunna förtjena sitt lifsuppehälle; kroppsarbete, det
kände de instinktlikt, kunde aldrig falla denna vagabond
in att gripa till, och hvad hans kunskaper beträffade, voro
de, utom i ett afseende, för både honom och dem
värdelösa. Schneider hörde ej till de ordentliga tiggarna; det
vill säga, han kom ej på bestämd dag i veckan; ej heller
var han ibland ”lin-, ull- eller malt-tiggarna,” hvilka under
året infunno sig och erhöllo sin tribut af nämnde
produkter. Högst få stängde sina dörrar för de, då förtiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
