Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ljöd som en aflägsen åska; ”att jag skulle upplefva den
dag, då någon af mina döttrar vågade handla i strid mot
mina befallningar, och på detta sätt till! Flicka,” utbröt
han åter med raseri, ”hvilken djefvul gaf dig mod att våga
stämma möten med den eländige krämaren ?n
Sigrid och Ebba uppgåfvo ett ångestskri, och Orillon
tog ett steg tillbaka.
”Jag fann häromdagen ett bref,” fortfor Jon, ”hvar
och huru blir min sak, deri jungfrun här, lofvade att
gånga sig i grönan lund vid de tre pilarna vid vägen.
Malin, jag säger dig, att jag vridet nacken af
jungfrupilten, innan han hunnit hälsa dig med den rörande
omfamningen, om ej den skurken Vifve, utsänd från
afgrun-den, passerat pilarna, just som krämaren och skön
jungfrun möttes der.”
”Far,” afbröt Malin och reste sig upp,” då du läst
mitt bref, vet du äfven att vårt möte var oskyldigt.”
”Tyst, säger jag! skall Yifve äfven säga så? Dock
hör nu mitt fasta beslut: Magnusson blir din man; tyst,
säger jag, jag skall etablera honom i Stockholm; jag skall
skrifva till gamla vänner der om saken. Ni förlofvas om
några dagar och du blir hemma tills brölloppet, hvilket
dock ej kommer att firas förrän om ett halft år härefter;
men våga ej att komma i min åsyn k — Ni två andra
draga försorg om- detta; föröfrigt skall hon visa sig ibland
folk som vanligt; jag hoppas, att du har skam nog qvar,
att ej genom något röja, att du är din faders förkastade
barn. Krämarslyngeln får ej sätta sin fot hit, utom den
dag ni förlofvas. En kärlek, som eder, kan ju allt, ”tilläde
han hånfullt,” äfven räcka ett halft år utan karesser — —.
Du får ditt möderne; det öfriga, som kunde kommit på
din lott, öfvergår på dina systrar; du är efter brölloppet
en för mig obekant person.”
Han vände sig om för att gå; då störtade Ebba ned
för hans fötter. ”Fader, fader,” ropade hon, ”var ej så
hård, ej så sträng mot henne, mot––-oss!” Hon sträckte
sina händer mot Orillon, hvilken med lugn och fast håll-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
