Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skugga vid faderns sista ord–Orillon ville åter bedja,
men Sigrids röst afbröt honom.
”Spara dina böner, Johan; hår hjelpa inga; hade de
hulpet, jag satt då ej här nu en döende.” — —
”Nej, här hjelpa inga böner, då man handlar mig
emot,” afbröt Ässarsson med hårdhet.
Då reste sig Ebba, gick bort till Orillon och tog
hans hand.
”Orillon, Johan,” sade hon med låg, men säker röst,
”vi måste skiljas; min fars vilja, men ännu mera hans
sista ord till dig, göra det nödvändigt; låt mig tala ut,
Johan — om du ej skulle, som min far säger, hafva
misstagit dig om ditt eget hjerta, om du verkligen älskar mig,
res då, emottag den förvaltareplats din slägting i
Frankrike erbjuder dig, kom åter, då du kan bjuda min fars
dotter en plats vid den oberoende mannens sida” — det
låg bitterhet i orden, och faderns ögon ljungade; men
Ebba mötte dem med oförsagdhet och fortsatte: ”Då detta
vilkor, det enda som befriar min far från att afstå något
af sitt jordiska goda till sina barn, är uppfyldt, då Johan,
då blir jag din hustru; min far kan ej då neka sitt
«samtycke — och nu farväl, kanske för alltid!” Hon tryckte
sina skälfvande läppar mot hans — och ville lemna rummet.
”Halt!” dundrade åter hennes far; ”jag har ännu ett
ord i laget här; res, om ni så vill, och kom igen, om ni
— kommer det ihåg; men våga ej kluttra ihop några
kär leksepistlar, eller sätta ut några möten med Ebba, ty
då, vid —”
”Spara edra hotelser, Ässarsson; vi två stjäla ej .en
lycka, som vi på redlig väg kunna tillkämpa oss,” svarade
Orillon.
”Stora ord och granna ijädrar! ”mumlade Ässarsson,
något bringad ur fattningen, genom de två ungas fasthet.
”Men,” sade han derpå, återtagande sitt befallande sätt,
”herr Orillon infinner sig här på Onsdag; jag firar då min
ena lydiga dotters förlofning och gör på samma gång ett
afskedskalas åt min elev och synnerlige vän herr von
Orillon, hvilken nödgas resa till en onkel, som kallat ho-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
