Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
något; det är ju jul.” Hennes man, som blott hörde de
sista orden, sade muntert:
”Ja, det är inte jul mer än en gång om året, derföre,
om ni nu äro mätta, ska’ vi leka blindbock först; sedan
sörjer jag för flera lekar; ni ska få se, att er gamle
ro-lighetsmakare ännu lefver.”
”Ta bort fat och tallrikar, så ni inte slå dem i
golf-vet, men ta inte juladuken af för all del! Jul är nyss
kommen i stugan; vi ska väl inte köra ut honom.
Kommen I tre tröskemän; edra ben och mina tåla inte vid
flänget; vi ta en tolfva. Hvarför drar du upp piånboken,
Michel? tror du, att du är på ett km (krog). Hos
riksdagsmannens i Manby spelas aldrig om pengar, och ej på
något annat hyggligt bondställe heller, vill jåg förmoda.
Släpp nu ej korten på golfvet, för ni understä er ej till
att ta och lysa under bordet; Ni kunna få se, den ni inte
ville se ligga der och lura efter om ni svärja på denna
heliga-afton,” tilläde riksdagsmanskan.
”Nu kan jag inte mer!” pustade Mårten efter en stunds
förlopp, hvarunder blindbocken med buller och bång rustat
i stugan; ”lös bindeln af mig! jag har tagit alla, utom
Johanna; hon slingrar sig undan i vrårna.* Nu börja vi
annat; Lars, hit med linorna, så hilla (gillra) vi vipor;
töserna kunna behöfva pusta. Lars, du och jag dia först,
sedan I andra.”
Lars slog rännsnaror på båda ändarna af en lång lina,
och de båda kämparna stucko hvar sitt högra ben i
desamma. ”Nu midt på golfvet, sträck linan, ryck ej förrän
här kommenderas: ett, tu!” sade Mårten och ställdo sig fast
på sitt venstra ben.
”Ett, tu!” Lars ryckte häftigt till med sitt snärjda
ben; Mårten vacklade, men stod ändå; ett ryck af honom,
och Lars tumlade baklänges mot köksdörren med en fart,
att denna flög upp.
”Upp igen!” ropade han och leken fortsattes, tills
äf-ven Mårten fälldes till golfvet, hvarefter nya kämpar
beträdde den hvitsandade arenan.
”Nej, nu ska vi leka något, som vi töser kunna vara
7*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
