Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dit för att uppsöka sin fru — som rymt med en sjökapten
— mins du Eriksson, egaren af Qvarnstorp? Han fann
ej frun, men istället förmögenhet, och är nu en rik
handlande i Boston. Eskil kunde der gått framåt; istället fick
han hemsjuka, flydde från Boston ombord på ett svenskt
fartyg och dog på hemresan. Det var en vekling allt
igenom.”
”Här kunde han blifvit en nyttig man,” sade Sigrid
mera till sig sjelf än till fadern. ”Jag är glad, att han
gått före mig; jag har anat det af den hemlängtan jag
kände. Min far, förlåt den sorg jag tillfogat dig; jag var
ej den dotter dina stolta drömmar önskade; ack, hvarför
har jag ej en bror! Malin — —”
”Nämn ej henne! Hon fick ju sin vilja; hon är ju en
firad fru inom den yngre köpmanskåren i Stockholm; jag
har ej något att förebrå mig.”
”Och Ebba? O, far, döm ej henne till ett
glädjelöst lif!”
”Hvad kan jag göra Sigrid? Hon har ju sjelf lemnat
den saken åt Orillons beständighet eller glömska. Hon
har en mans vilja; hon dör ej för en sviken kärleks skull.
Orillon har hållit ord; ej en bokst af har han skrifvit, vare
sig nu af heder eller likgiltighet; Dubben nämner honom
aldrig, och så hoppas jag, att Ebba om några veckor
— — Gud i himlen hon dör! Ebba!”
Denna skyndade in. Sigrid slog ännu en gång upp
sin blick med ett oändligt kärleksfullt uttryck mot den
far, som krossadt hennes lycka. Ebba böjde sig ned mot
henne.
”Fader — systrar — min Eskil —jag kom —En
suck, och det milda, älskande hjertat hade stannat.
Fadern nedsjök vid hennes säng. ”Jag har icke dödat
henne, nej, nej; hon var för vek för lifvets strider! Jag
kunde ej handla annorlunda; min dotter skolmästerska;
uej, jag känner, att jag ännu en gång skulle göra på
samma sätt–. Mina barn, viljen I då alla lemna
mig, förstån I ej, att jag älskar er? Sigrid, Sigrid, du
älskade mig ju; du visste ju, att jag blott ville ditt väl?”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
