Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det var tid att jag kom för att drifva trolldomen tillbaka
öfver henne sjelf.”
Jon Assarsson, som varit på något möte utåt Sko^reby
till, kom hem på eftermiddagen och tillsade Ebba, att göra
sig i ordning och fara ut till Hans Jeppssons för att se hur
der stod till. ”Jag hörde, att de derute tro sig vara förhexade
af Yifves mor, och nu skola de, med Rantans tillhjelp,
hämnas. Du får tala reson med Kerstin, att hon ej i sin
fåkunnighet drager flera olyckor öfver familjen; du kan
bli borta ett par dagar, ty det blir bäst, att du föreger
dig vara på väg till Johannas hem — der är blifvit en
flicka igår — du förstår nog, att du måste komma
händelsevis till Kerstin, om du skall kunna afstyra någon
galenskap. Hör så efter, hur pass Mårten krånglat in sig
i skuld; fastän fadern sökte lura mig, vill jag, för
Johannas skull, söka rädda Mårten från konkurs. Yet du
möjligen, hvarför Olof intresserar sig så mycket för Mårten;
kan denne äfven liafva narrat den kloke Olof in i sina
svindlande företag?”
”Det tror jag ej, far; men Olof har ju tjenat, sedan
han var barn, ända tills hans far dog, hos Johannas
fosterföräldrar, och han vet, att det skulle gräma Per Svensskan
djupt, om hon finge se sin alltid så kära Johanna i
fattigdom,” svarade Ebba, som väl aktade sig att röja det
huf-vudsakliga skälet till Olofs deltagande för den utsväfvande
Mårten; ty hon visste, att detta skäl ej vore
rekommenderande, hos den föga känslosamme fadern.
”Tacksamhet mot välgörare är en ovanlig dygd, och
det gläder mig att Olof eger den,” svarade Assarsson. ”Res
nu och gör ditt bästa; jag vet, att när jag skickar dig i
något ärende, är det ungefär, som om jag sjelf uträttade
detsamma.”
Beröm från den stränge mannens läppar var något så
ovanligt, att Ebba hastigt upplyfte hufvudet och såg på
honom med undrande blickar; han vände sig bort och
manade till skyndsam het, ty hästarna kördes nu framför
dörren.
Ebba reste, föga nöjd med sitt uppdrag i afseende på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
