Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
alla krafter, strödde tre nypor stött svafvel på elden och
lät denne fatta i plåtens innehåll, så att lågan slog upp
mot taket.
Detta var en tafla, värdig en. konstnärs pensel: De
två likbleka qvinnorna på köksbordet,, med sammanknäppta
händer och endast belysta af den fladdrande lågan från
spiseln, bredvid hvilken hexan stod med framåtböjd kropp;
de bruna händerna höjda och det sluga an si g t et, starkt
belyst af svafvellågans blåa sken, mumlande sina
besvärjelser, under det Ebbas skalkaktiga anlete bildade en stark
kontrast mot Rantans dystra ansigtsuttryck.
Rantan lyfte plåten från elden och gick med den
bort till Kerstin, som darrande steg ned från sitt
upphöjda säte. Derefter tog den kloka kärringen en träslef
ner från kökshyllan och räckte den åt Kerstin, pekande
på plåten. Ebba tog ett ifteg framåt ; var det då
kärringens tiiening att gifva dem denna hyggliga soppa af
mjölk, smör, jäst och bränvin till desert? Kerstins
resignerade min, der hon stod med slefven i hand, tydde ej
på något motstånd. Rantan vinkade till sig Ebba och
Per Svensskan ; Ebba gick fram, fullt besluten att rycka
stekplåten från Rantan och slå ut hela anrättningen,
om det vore kärringens mening, att Kerstin skulle ösa
något deraf i sig medelst slefven. Hexan tände pa en
talgdank, och efter ett par fåfänga försök att smeta den fast
vid köksbordskanten, räckte hon den åt Ebba, som nu fick
tjenstgöra som dalla (ljushållare); plåten öfverlemnades nt
Per Svensskan af Rantan, hvilken grep en yxa, som stod .
vid vedlåren, och frågade, medelst tecken och åtbörder,
hvar de brukade ställa tjärnan under det de tjärmide smör.
Man begrep henne ej i början, utan tog hennes
guppnin-gar och fäktningar för någon särdeles kraftig besvärjelse;
men då hon nu otåligt ryckte Kerstin i armen, så att
denna af förskräckelse släppte sin slef och Per Svensskan
nära nog den heta plåten, gick ett ljus upp för Ebba och
hon visade den alljemt guppande hexan en vrå, hvarest hon
förmodade att de der i huset väl någon gång haft sin
smör-tjerna uppställd. Rantan bröt upp en sten ur den brist-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
