Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mliga stenläggningen, gaf Kerstin ett tecken att ösa tre
gånger med slefven ur plåten och slå trollsoppan under
stenen. Kerstin gjorde så, men tog för mycket, hvadan
Kantan grep henne kring handlofven och gjorde henne
begripligt, att brygghus och bränneri äfven skulle hafva
sina andelar af plåtens innehåll. Sedan detta äfven väl
var undanstökadt, bröts tystnaden och man skulle bege
sig till ro.
Ebba hade utbedt sig att få sofva i samma rum med
hexan; och som denna och de andra två fruntimren trodde,
att Ebba ville blifva i hemlighet spådd af Rantan, gingo de
in härpå. Kerstin lyste dem ut i det enda gästrummet,
der Ebba, till sin fasa, fann blott en säng, halfvägs upp
till taket fylld af väldiga ijäderbolstrar, öfverbredda med
blott ett lakan och, istället för täcke, Kerstins egen stora,
i alla färger randade bruddyriH, ett bolster om ett lispunds
vigt. Rantan uttömde sig i loford öfver den präktiga
sängen, och Ebba dolde sin förlägenhet under en
högtidlig tystnad.
Kerstin lemnade de två sängkamraterna ensamma. Då
kärringen såg, att Ebba ej gjorde min af att afkläda sig,
frågade hon, om Ebba önskade bli spådd eller annars hade
något att förtro henne. Det blixtrade skalkaktigt till i
flickans mörka öga; hon drog en djup suck och bad
Rantan om råd för någon, ”som ej var som den skulle vara.”
Rantan förmodade, att Ebba ej medförde något kläde eller
dylikt från den sjuke, då hori var ditkommen utan att
veta livem hon der träffade. Ebba förtrodde henne nu,
under låtsadt allvar, att hon vetat detta och i hemlighet
för sin far ville tala vid henne; derföre hade hon utbedt
sig lof, att fara till Johanna Mårten-Ols ; hoji hade ett
kläde med sig, men det låg nederst i hennes nattsäck, som
stod i sommarstugan; det ville hon nu gå efter, ljus
be-höfdes ej, sade Ebba.
För detta sista var hexan tacksam, ty hon förklarade,
att då hon nu låg i krig med hela Vifves trolldomshär,
kunde hon bli öfverfallen af den under mörkret. Ebba
hade visshet: hexan var mörkrädd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
