- Project Runeberg -  För fyrtio år sedan. Taflor ur skånska folklifvet af Ave /
135

(1870) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

förvandla skrattet till något liknande en snarkning, som
bragte den af räddsla halfdöda kärringen på tankan om
en menniskas närhet, och hon fattade der vid så mycket
mod, att hon kunde ropa på Ebba. Ett slag af
ullgarns-nystanet blef svaret och Ebba andades djupt och tungt.

”Välsignade Ebba, kom, kom!” skrek 1» an t an.

”Hvad står på?” frågade Ebba i sömnig ton och satte
sig upp.

”Alla afgrundens andar hafva kringhvärft mitt läger!”
pustade Rantan.

”Läs bort dem!” uppmanade Ebba med låtsad
förskräckelse och . lade sig åter.

”Det hjelper ej; de glo på mej med tusende ögon;
jag har ingen makt öfver dem,” erkände hon.

”Inte jag heller!” mumlade Ebba i halfsofvande ton
och ryckte häftigt i bolstret.

”Kom, menniska, eller blir jag galen!” gallskrek hexan.
Ebba for upp.

”Hvad är det? jag hvarken hör eller ser det ringaste,”
försäkrade hon.

”Ögonen, ser hon ej ögonen! Nu börja di åter dansa
sitt höga berga" qvidde kärringen.

Ebba gick bort till henne. ”Lugna sig, mor Toren;
jag ser ingenting öfver naturligt; ser ni något har det väl
sina skäl; ni bor ej kalla på den onde, om ni ej vill
liafva honom till er. Jag tror, att ni, för att ej vidare
bli utsatt för hans påhälsningar, gör bäst i att ni
låter Vifve och hans mor vara ifred och förklarar i
morgon för folket här, att ni fatt uppenbarelse i natt, att det
ej är något trolleri med i spelet och att en djurläkare till
kreaturen behöfs. Hans, tror jag, har fatt nog af
svett-kuren, och jag skall tala vid en kunnig menniska för den
lilles skull. Spökar det ännu?”

”Ögonen!” pustade Rantan.

”Lofva dem då, att fara hem i morgon bittida,”
föreslog Ebba, som jemt höll nystfoten i rörelse.

”Jag lofvar — Ah, Gudilof, de gå!”

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:24:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wefyrtio/0139.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free